Aftonbladet – 10 februari 1863, sida 3

1 ter inom konstuutionsutskottet mätte lemna upp, lysning om anledningen till det ifrågavarande c memorialets ofullständighet. oBvensåön androg för sin del, såsom förtje3 nande att anmärkas, regeringens åtgörande, att r i strid med den af rikets ständer vid förra riksdagen uppgjorda tullbevillniag, medgifva ett utländskt handelshus fri ut rsel å sparrar af så I ringa dimensioner att tullverket ansett desamma v böra hänföras under kategorien pitpropst och I) telegrafstolpark. Denna åtgärd ansåg talaren 4 hvarken vara grundlagsen eller välbetänkt, A d synnerligast som i detta fall funnits att tillgå en medelväg, nemligen att belägga de ifrågavarande sparrarne med tull efter det moment itu I stadgan som med 5 procent på hundradet af varuvärdet belägger utförsel af vissa skogsprof dakter. I öfrigt instämde talaren med den af Mengel inom utskottet afgifna reservation. Lars Ersson yttrade sig i samma riktning som de föregående talarne, och ansäg det som ett hugg mot ständernas beskattningsrätt att regeringen, tWert emot den andra statsmaktens beslut vid förra riksdagen, borttagit tullen för införsel af malen spanmål och ost. Instämde i Mengels reservation, och ansåg utskottet hafva varit pligtigt att till ständerna anmäla de nu påpekade anmärkningvärda förhållandena. Anders Gndennsson anhöll att äfven få ned lägga sin reservation mot det lösliga sätt hvarpå konstitutionsutskottet gått tillväga och uttalade i fråga om tullförändringen å gryn, mjöl och ost samma åsigt som föregående talare. Gustaf Johbsnsson yttrade sig i samma rikt ning som de båda föregående talarne och instämde i Mengels reservation. Rloage! hade erfarit huruledes hans åtgärd att vid dechargebetänkandet foga en reservation, blifvit betraktad nästan såsom en förmätenhet. Talaren hade också förutsett att hans åtgärd så skulle bedömas, men änsock ansett sig skyldig framhålla svårigheterna att under den nu rådande opinionen inom utskotiet åstadkomma en omsorgs:ull granskning af siatsrådsprotokollerna. Utskottet hade heta tiden så att gått i väntande dagar, och ansett regeringen befinna sig i en sådan situation, hvarunder äfven de lindrigaste uttryck af missbelåtenbet från utskottets sida kunde medföra de svåraste följder. Talaren hade dock ansett konstitutionsutskottet både kunna och böra fullgöra sina skyldighe.er utan att kollision med förhoppningarne om ett representationsförslags framläggande behöfde uppstå. Emellertid hade den servila skuggrädslan inom utskottet varit så stor att då t. ex. regeringens åtgärder i afseende på den medicinska undervisningens ordnande kommit på tal inom utskottet, hade en af dess ledamöter som tillhörde borgareståndet, ifrigt tått att derest utskottet mot regeringen i b la fråga gjorde någon anmärkning kunde fljden deraf blifva, att inRn hädanefter kunde vilja i konseljen ingå. jalaren hade i sin reservation framhållit den ringa tid och omsorg som utskottet under denna riksdag egnat ät granskningen afstatsrådsprotokollerna. Berörde granskning har nu fullbordats på 2!. månader; vid 1859-60 ärens ri dag erfordrade samma granskning 4!, månader, och vid 185t-58 årens riksdag medtog den 7, månader. Vid alla tre t Iena hade utskottets granskning omfattat en lika lång peod af regeringens verksamhet och antalet ehandlade ärender varit ungefärligen lika stort. Ingen kan rimligtvis påstå att de regerimgsärender som förekommit under den sista treårsperioden varit al mindre vigt och betydenhet, än tillförene. Dessa omständigheter hade talaren ansett sig böra i reservationen framhålla derföre att det vore af stor vigt att konstitutionsutskotets ansvarsfulla granskningsåliggande icke hädanefter ställdes i beroende af konjunktur örhållanden och förvandlades till en tom och betydelselös formalitet. Talaren hade dock just ed afseende på den inträffade situationen formulerat sin reservation så att deri mera antyddes än utvecklades hvad som mot åtskilliga regeringsärender kunde och borde anmi : talaren icke, såsom Lars Ersson önskat, vidrört regeringens beslut att upphätvaimporttullen på åtskilliga lefnadsförnodenheter, orsakades deraf att talaren ansåg regeringen till nämnde å nde åtgärd, e ligt 60 regeringstormen, vara fullt berättigad. Almqvist instämde i den af Meongel afgifna reservationen och anförde flera speciella regeringsåtgärder, hvilka icke allenast kunnat utan äfven bordt föranleda till anmärkningar. Vioa talmarnen gillade utskottets förfaringssätt, och ansåg att man vid betraktandet af regeringens hå lning i de stora och betydelsefulla rågorna ej hade skäl att starkt klandra de nu aninärkta förhållandena, hvilka enligt talarens åsigt torde kunna anses blott och bart som svaghetssynder. . Nis Portersson från Kalmar län, som jemväl instämde i reservationen, erinrade om att de klandrade regeringsätgärderna ej gerna kunde få anses som svaghetssynder, då konungens rådgifvare haft grundlagen att tillgå. Uar tillkännagaf att han varit af samma tanke som Mengel, i afseende på utskottets förfarande; men då man ej kunnat åstadkomma något annat hade man svårt finna sig vid att antaga den enkla form, hvari konstitutionsutskottets memorial nu presenterar sig, anseende talaren att Mengel sjelf tillhört den pluralitet som röstat för samma form. Vidare yttrade talcren att lan let vore lyckligt då utskottet ej haft skäl att påyrka de ansvarsbestämmelser som 106 och 107 paragraferna af grundlagen stadga i afseende å konungene rådgifvare, hvarför talaren också ansåg riktigast hafva varit att utan all diskussion lägga memorialet till bandlingarne. CO. A. Lsresop, likasom löregående talare ledamot af konstitutionsutskottet, upplyste att samtlige bondeståndets ledamöter i utskottet framställt rätt skarpa anmärkningar; men vid vateringarna om huruvida dessa anmärkningar skulle i memorialet upp:agas hade boudeständets mening hvarje gång blifvit undertryckt; så hade det nemligen gått med anmärkningarna om rauonalmuseum, frågan om grundräntornas kapitalisering, postskjutsen, koministerlönerna, vensom många andra frågor; dock svårast i den medicinska. En ledamot hade yrkat tillämpning af ansvarsbestämmelserna i grundlagens 106 och 197 paragrafer; men man hade ansett dessa för skarpa, någon medelväg fanns ej heller att gå, hvarför man med hänseende till regeringens hållning i landets vigwuigaste frägor, älvensom för ait ej framkasta några tvisteirön, beslutat att låta de ifrågasatta anmärkningarna till alla delar förfaila. En ledamot af ridderskapet och adeln hade till och med framkommit med ett dechargeförslag fullt med äckligt smicker, och hvilket talaren biträdt att undertrycka. . Bergström från Östergötland tackade för de upplysningar några utskotts ledamöter meddelat, och vidhöll sin uttalade åsigt att utlåtandet bordt vara utförligare Mongo! anförde i anledning af Uhrs yttrande om obehöfligheten af en debatt rörande dechargebetänkandet, att en diskussion om densamma var både berättigad och påkallad, och att taleren för ifrigt afgifvit sin reservation just för att framkalla en diskussion, cnäri motsatt fall hvarken ståndet eller den stora allmänheten kunde få kännedom om utskottets åtgöranden. Anders Gudmendsan förklarade sig vara afskiljaktig mening med Mengel i afseende å 60 8 regeringsformen, angående regeringens riitt tillåtgöranden i tullfrågor, och vidhöjlalltså hvad han förut yttrat i fråga om borttagandet af tullen å malen enanm