Aftonbladet – 10 februari 1863, sida 3

ger dem med straff, men öfverlemnar åt den enskilde att skydda sig emot desamma genom mekaniska hjelpmedel. Och lika litet värde det sedlighetstillstand skulle ega, som uppehölles genom anstalter, de der omöjliggjorde brottsliga tilltag, lika vanmäktiga lära försöken att åstadkomma nägut dylikt befinnas. N:r 80. Afstyrker en af hr Hjerla inom borgareatåndet v ckt motion om förändring af gällande reglemente för städernas auktionsverk. RR LÖRDAGENS PLENA. Fidderskaget oob adein. Vi återkomma enligt löfte till en kort redogörelse för de häcunder förda diskussioner. Ekonomiutskottets betänkande n:r 51 afstyrker hr Wallenbergs motion om ändring i gällande föreskrifter rörande skyldighet för ångfartyg att taga lots, äfvensom i lotstaxan. Grefve Bj imatje ra anmärkte att motionens öde redan vore afgjordt genom 2 stånds bifall till betänkandet, men ville dock ej godkänna utskottets motiver i fråga om skyldigheten för ångfartyg, som göra regelbundna på förhand bestämda turer, att tasa lots. hvilken skyldighet tal, i likhet med reservanten frih. Ahlströmer, ansåg böra upphöra. En mängd orimligheter uppkomme genom det nuvarande förhållandet; t. ex om ett större ångfartyg går emellan Göteborg och Stockholm, derunder unlöpande Köpenhamn, då från sistnämnde plats afhemtad lots måste medfölja hela vägen, hvaremot ett sådant fartyg cj vore skyldigt att taga lots vid anlöpande ar våra kuster. Man hade sagt att lotsarne skulle kontrollera att intet smuggelgods lossades, men det vore orimligt att sådant skulle ske på mellanstatliover. Man hade äfven sagt att medlen för lotsarnes aflöning genom upphäfvandet af den nu gällande ordningen skulie i högst betydlig män minskas, men äfven om så blir fallet föreställde sig tal., att lotsarne vore till för seglationens skull och icke tvärtom. Slutligen framlade gref ven flera bevis huru handeln och trafiken äv nom det nu gällande stadgandet blifva hindrade. Hr OC. B. Liljehisk talade för bifall till betänkandet och citerade bland annat Englands exempel. Alla skeppare i detta land måste vid anöpandet af hamnar taga lots med undantag af dem som sjeliva tagit lotsexamen. (Genom antagande af den i motionen föreslagna stadga skulle lotsarne äfven komma att sakna tillräcklig öfning. Hr J. F. Fåh eus yrkade äfven bifall, men hans föredrag var så lågmäldt att det icke tillräckligt kunde urskiljas på hvilka grunder. Frih. Ahströmer åveropade sin reservation och framhöll att mot;onens antagande skulle minska de svårigheter, som ännu förefinnas i trafiken mellan Stockholm och Göteborg. Grefye C. F-v. Rosen ansåg deremot undantagsfall vara nödvändiga, äfven om man ville göra trafiken så fri som möjligt. Något uppehåll för seglationen förorsakades ej genom den nu gällande ordningen, ty om ej lots genast finnes att tillgå, eger kaptenen att sjelf eller genom någon annan låta föra skutan vidare. De skeppare, som på sina resor äfven anlöpa utländska hamnar, kunna icke antagas så väl känna de inhemska farvattnen som de, hvilka ständigt trafikera desamma och behöfva derför förr medhafva lots. Upphör den nu föreskrifna skyldigheten, skulle äfren snart alla lotspengar upphöra. På grund häraf yrkade tal. bifall till betänkandet, hvilket äfven, enligt hvad redan är omnämndt, blet ständets besiut. Satwema utskotts betänkande n:r 52 tillstyrker i 1:sta punkten böter at 10 till 15 rdr för fartygsbefäthafvare, som försumma att nattetid signalera med lanternor. Hr Liljehiok trodde att förslagets antagande endast skuile föranleda trassel och dess efterlefvande vara omöjligt att kontrollera med mindre man införde ett slags sjöfiskalerX, motsvarande vära landsfiskaler. Det vore bäst att skepparen för sin försummelse icke straffas med böter utan ge nom de olyckor, som deraf uppkomma, Under utarbetande vore dessutom ett förslag till en internationel författning om sjöfarandes skyldigheter till undvikande a ombordläggning, för hvilken förmodligen Englands och Frankrikes förfautningar komme att ligga till grund, och man borde icke gå den väntade lagen i förväg. Yrkade afslag. Häri instämde grefve K Posse, som åberopade sin reservation. Utskottet hade till och med gått längre än motionären (Mats Pehrsson) föreslagit. På somliga farleder, der mindre trafik förefinnes, vore stadgans efterlefsande alldeles onödigt. För många små fartyg skulle nästan hela förtjensten gå åt till inköpande af olja eller talgljus, och ansvaret är redan nog stort. På mera trafikerade ställen kan man icke underlåta att begagna lanternor. I afseende på den väntade nya internationela förordningen förenade grefven sig med den föregående talaren och anmärkte att det ej dröjer länge förr än vi få en ny sjölag med lämpliga stadgar för ifrågavarande rill Grefre Bjjnstje na förklarade sig visst icke vara jvrist, men tyckte likväl det böra anses orimligt att en lag funnes, som påbjuder något utan att för försaummelsen eller öfverträdelsen Blägga några ansvarsbestämmelser. Det är gannt att man vid inträffande olyckor af gundt förnuft dömer den skyldige till ansvar för den båt som förloras, men huru ersätta de menniskolif, som så ofta förspillas? Den nu gällande författningen borde egentligen kallas lag om rätt att öfversegla små bitar och kunde jemföras med en lag att man får skjuta på en menniska utan ansvar, blott man icke träffar. Det torde ännu dröja flera år innan någon uy sjölag blefve gällande och förslagets antagande vore derföre af högsta vigt. Anhöll om bifall till punkten. Frih. Alströmer yttrade sig på samma grunder som hr Liljehöök för afslag, och frih. R. Cederström förenade sig med gretve Björnstjerna uti Att vrka hifail