Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 3

företagets utförande rödigt,utlofvat, oeh den förre (bolagets) till fullo utkräfver, genast kunde beräknas komma att vida mer än till fullo betäcka alla med företaget förbundna kostnader? Det är detta, eom är frågan, och för att öfvertyva sina medborgare om huru litet hr Schwan fann sig af nämnda i privilegiibref.vet fasttällda skyldighet bunden eller generad, har han i sin förklaring låtit intaga ett dokument, som klarligen visar huruledes han dervid gått tillväga. Mu Detta dokument, kalladt Öfverenskomna vilkor för aktieteckning i Nya Trollhätte kanalbolag4, är i flera hänseenden särdeles märkvärdigt. -Dateradt den 22 Februari 1838, eller dagen nästföre den, då bolagets privilegiibref och reglemente genom deras kungörande i tidningarne kommo till allmänheters kännedom och densamma dymedelst underrättades om, att hvar och en skulle ega rätt och frihet att genom aktieteckning i bolaget taga del och deri placera sina penningar, visar det sig redan härutinnan, då det afskar all aktieteckning för andra, än vissa af hr Schwan utsedda vänner (t:ll antalet 30), såsom ett mot kontraktet och privilegiet stridande företag, åsyftande att motarbeta regeringens pligtmässiga vilja, ej blott att ett aktiekapital i ardetsföretaget skulle insättas och bolagets eget intresse dervid sålunda starkare fästas, utan ock att lemna landets kapitalister, bland andra till exempel medlemmarne af det upplösta gamla Trolihättekanalbolaget, tillfälle att i företaget placera sina penningar. Men då hr Schwan i sin förklaring flera gånger, likasom till ursäkt för sitt förfaringssätt, åberopar den stora risk hvarmed företaget i början skulle hafva varit förknippadt, osäkerheten huruvida det uppgjorda kostnadsförslaget komme att motsvara sitt ändamål med mera, kan den reflexionen ej undgå att påtränga sig hvarje oprevenerad, att om så hade varit, det obestridligen skulle äfven för honom och hans medintressenter varit fördelaktigare att hålla aktieteckning öppen och derigenom insamla det bestämda aktiekapitalet, emedan risken, sålunda fördelad på många, hade, om den medfört nåon följd, lindrigare drabbat en hvar individuelt. Med risken var det för öfrigt ej så farligt; ty i privilegiets 96 förklarar K. M:t, alt det af K. M:t ?skulle bero, att af allmänpna medel anslå hvad utöfver 1,924,000 rdr (det framlagda kostnadsförslaget uppgick till 1,624,000 rdr bko) kan för arbetenas utförande efter fastställd plan erfordras?. Risken vände sig alltså i svåraste fall omkring 200,000 rdr; men att hr Schwan och hans medintressenter hvarken trodde på denna eller annan risk, bevisas just deraf, bland annat, att br Schwan föreslog dem och de samtyckte till, att emellan sig, utan någon inbetalning, fördela största delen af de 1500 aktierna såsom god pris, dock sålunda, att Pstiftaren?, hr Schwan, utöfver de aktier han lika med de andra erhö!l, särskildt förbehöll sig 300 aktier, samt dessutom under .visa förutsättning ytterligare 300 aktier, allt utan någon inbetalningsskyldighet. Allt detta finner läsaren bekräftadt genom ifrågavarande af br Schwan nu publicerade dokument, som för öfrigt redan engång tillförene blifvit publiceradt i Aftonbladet för den 3 Maj 1841, n:r 100. Vid den riks. dag, com då pågick, hade -nemligen hr Schwans förfarande allaredan gjorts till föremål för allvarliga anmärkningar, och dåvarande statsutskotts betänkand2 n:r 481 meddelar i ärendet flera märkliga upplysningar; men frågan ledde ej då tll bestämdt re. sultat. Att emllertid nämnda dokument, eller öfverenskommelse?, innefattade en egenmäktig och fullständig förändring och kränk.ning af de för bolaget af K. M:t fastställda bolagsreglor, är uppenbart. Enligt de sistnämnda skulle en hvar ega rätt och frihet? att genom köp ef de till ett antal af 1500 bestämda aktier å 500 rdr bko taga del i bolaget. Enligt öfverenskommelsen? förklara hr Schwan och hans medintressenter, alt till en början endast 450 aktier skulle utgilvas och fördelas emellan intressenterna; att å dessa aktier endast 20 proc. (100 rdr) skulle inbetalas och de öfriga framdeles kunna infordras; att intressenterna sålunda med stiftarens medgifvande för det närvarande vore ensamme represenlanter af hela Nya Trollhätte kansibolag?; och att ?direktionen egde bestämma om, när och på hvad vilkor aktierna från och med n:r 451 till och med n:r 1200 antingen till hela antalet eller blott till en del skola utgifvas.? De öfriga 300 voro stiftaren? förbehållna. På stiftarens?, hr Schwans vilja och medgifvande ankom således allt, på de af K. M:t fastställda bolagsreglor intet, och svårt torde det blifva att framvisa exempel på öppnare åsidosättande af K. M:ts föreskrifter. Någon försäljning af de 1050 återstående aktierna kom sedermera icke i fråga. Hr Schwan bär sjelf vittne derom i sin förklaring. På uppmaning, säger han, år 1841 (det vill säga samma är frågan om hr Schwans förfarande förekom på riksdagen) af bolagets ordförande, som således må te hafva kommit til insigt af det obehöriga i hvad -dittills egt rum, säger sig hr Schwan sjelf hafva tecknat de återstående 1050 aktierna och inbetelt deras .belopp; men år. 1846, sedan arbetet år 1845 bljfvit fullbors dadt, och sedan bolaget äfven genom kong. resolutionen den 19 November sistnämnde år erhållit rättighet att sjelft bestämma beloppet af årsutdelningarne, hemställde hr Schwan till sina medintressenters afgörande: huruvida de önskade att vid den af honom i Januari 1841 gjorda teckning af 1050 aktier skulle bero, eller om de hellre önskade att det primitiva aftalet (ofvananförda öfverenskommelse) af den 22 Pebruari 1838 finge förblifva gällande?, hvartill medintressenterne svarade, att ?de antogo det sedpsre alternativet, och hvaraf följden allts3, blof, att hr Schwan återfick hvad han säger sig hafva för de 1050 aktierna inhealt ottocarmn