Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 2

Om de år som flytt, sedan Falkenstern förenade sitt och Annas öde, är det ett och annat som vi måste orda om. De första tvenne åren af Falkensterns äktenskap hade varit lugna och lyckliga. Annas glada, oförfärade och frimodiga lynne passade utmärkt väl tillsammans med hans tröga och misstänksamma, IHon visste att skämta bort hans dysterhet, att helt dristeliga möta utbrotten af hans svartsjuka och vrede, att besvärja stormen och ändå ej gifva efter, då hans anspråk på hennes till. firvenhet ville intränga på gebitet af den hon hyste för barnen. Men å andra sidan af hon dem aldrig några företräden, som kunde anses såsom ett intrång på den ömbet hon var sin man skyldig,