Aftonbladet – 6 februari 1863, sida 2

annat än en oundviklig död. Som det var omöjligt att längre klara landet, försökte jag att segla igenom dem. Cirka 15 minuter sedan jag fick sigte på dessa bränningar, passerade jag igenom den första öppniagen, emellan två klippor, ett hål som inte var bredare än Fredrik? var lång, och sjön yrde högt öfver fockrån. Men väl kommen derigenom, dog sjön bort, så att, hade jag bara haft ett ankare klart, hade allting varit frälst. Nu skulle jag hafva ut ankaret, styra och hålla utkik mellan dessa klippor, och jag var så godt som ensam. edan jag höll på med ankaret högg Fredrik? igenom på en bergsklippa och blef stående sju eller åtta minuter, då stycken af löskölen kom flytande upp långs sidan af fartyget, oer Fredrik började marschera in emellan skär och grund. Der var så trångt, att man skulle trott det vara omöjligt att komma igenom, om man skulle hållit fram deremellan. Då kom en båt emot mig med sex man uti. Jag styrde derföre rät på båten och gaf dem kasltåg tre omgångar, men de släppte af igen och kommo ej ombord. Då det ej fanns någon öppning mera och intet ankare klart, lät jag Fre: drik ränna upp mot vindea under en klippa och gå i land med fören. Lyckligtvis var der blott sandbotten och Fredrik? stod der så stilla som han legat i säkraste hamn. Vattnet föll ut och han stod fast till klockan 3 på qvällen; då floden kom hade vi förtöjt honom så att det var blott att fira honom af grundet och förtöja honom litet bättre. Han är nu tät som förut, har hvarken läcka eller någon annan skada, mer än förlusten af löskölen. När jag kom på grund sista gången, kom mycket manskap från land och hjelpie till att förtöja. Kunde ej segla derifrån emedan det var för trångt tervatten; eände bud till Christiansund efter ångbåten; den 20 kom ångbåten ut till det ställe der fartyget låg, på vestra udden af öda Smöedlen, — — —— —— — — — Hela besättningen är nu i land för att blifva botade, så att jag nu är ensam omhard Tag är hallar aj vacde 0 K