Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 2

öfvermakt. Rebellerna under general Magruder, hvilka gjorde anfallet, uppskattas till 3000 man. Unionisternas förlust utgjorde tillsammans 160 döda och 600 fångar. Uii en berättelse från Cairo af den 11 Januari rörande expeditionen mot Vicksburg uppgifves att de unionstrupper, som jorde första anfallet den 29 December, åter inskeppades den 3 Januari samt hade förlorat omkring 3000 man. Fiendens styrka uppskattades till 60,000 man med 160 positionskanoner oberäknadt fältartilleriet. Uti t af unionsgeneralerna hållet krigsråd belöts att afstå från hvarje vidare företag mot Vicksburg, emedan fienden var i stånd att från alla håll draga förstärkningar till sig, hvilket deremot ej läte sig göra för unionstrupperna. När de mot Vicksburg opererande kanonbåtarne återvände till Arkansas angrepo de den 11 Januari positionerna vid denna flod, 100 eng. mil från dess mynning. Dessa positioner försvarades af 7000 man, hvilka angrepos både i fronten och ryggen samt efter en kort strid, hvarunder de förlorade 500 man i döde och särade, voro nödsakade att gifva sig. . Unionstrupperna förlorade under denna strid 209 döda och sårade. Unionsgeneralen Sweeny skall med 1000 man och några kanoner hafva angripit och slagit 1400 man rebeller, anförda af general Roddy. Striden stod vid Cane Öreek uti Alabama. Segraren tog 32 fångar samt bomull, spanmål, hästar m. m. till ett värde af 50,009 dollars. Unionsgeneralen Grant hade dragit sig tillbaka ull Oxford i Mississippi samt afstått från sitt företag mot Granada. ternas president Davis öfverlemnade 2e Syds den 14 Januari sitt årsbudskap till de konfedererade staternas kongress. Han yttrade dernuti, att om också konfederationen skulle med glädje helsa freden, så kunde densamma dock endast antagas under vilkor af dess sjelfständighets erkännande. Han förklarar för en orättvisa af Europa, att det ej till. låtit kaparkriget, emedan de konfedererade derigenom hindrats att föryttra de af dem tagna skepp. Europas neutralitet anser presidenten såsom ett steg emot södern. Han är af den åsigten, att Lincolns emancipationsproklamation skulle reta eslafvarne att mörda sina herrar, och åkallar mensklighetens dom öfver denna Lincolns handling. Uti ett förut den 3 Jan. uti Raleigh i Norra Carolina hållet tal förklarade presidenten Davis, att hela folket, såväl i södern som i de sydvestra staterna, beslutat göra motstånd mot nordens underkufningsoch emancipationskrig. Det nya året hade på alla punkter funnit konfederationen segrande, och fienden hade ändtligen börjat göra bekantskap med det elände, som söderns folk så tåligt fördragit. Han uppmanade derföre folket att vara ståndaktigt och försäkrade, att det slutligen skulle komma i åtnjutande af en lycka, som det aldrig skulle kunna njuta i förening med yankees rofgiriga nation, Folket skulle hellre sluta sig till en nation af hyenor, än till denna afskydda nation. Engelsk kolonisation, fransk despotism eller rysk lifegenskap vore samt och synnerligen att föredraga framför hvarje förbindelse med ett sådant folk. KINA. Engelska vicekonsuln i Shanghai har insändt rapport om en seger öfver rebellerna. Dessa ryckte ut i tre fördelningar för att försöka ätertaga Kahding, Tsingpo och flera städer. När en stor del af dem voro komna till Wangdo ryckte ståthållaren öfver provinsen ut från Shanghai, och samtidigt dermed marscherade öfverste Burgovine ispetsen för 1500 exercerade kineser från Sung Keong ut mot Tsingpo. Begge dessa truppkolonner kommo i strid med rebellerna, och efter flera timmars hårdnackad fäktning fördrefs fiendens hufvudstyrka med oerhörd förlust ur sin förskansade ställning aföfverste Burgovines artilleri. Den ene rebellchefen drunknade, den andre blef svårt sårad, och en mycket stor mängd af deras officerare blefvo dödade elier tillfångatagna, då en pontonbrygga gick sönder. Rebellerna påstås ha inalles förlorat 10,000 man.