Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 2

När Falkenstern urladdat allt sitt missnöje, gaf han Walter order om att följande förmiddag vara redo att följa Falkenstern på en resa till staden —äs. I våningen två trappor upp var Gurlis rum beläget. Hon och hennes vårdarinna Lisa hade der samma boning som hennes mor före silt giftermål. : Rummen hade visserligen sedan dess fått nya tapeter, men det oaktadt voro de allt, utom trefliga. Lisa var nere hos tant Catharina för at vårda Stefan, och den tolfåriga flickan befann sig uten annat sällskap än Falkensterns stora Newfoundlandshund Felix. Gurli hade kastat sig på soffan i det inre rummet, och der blef hon liggande utsträckt och orörlig, med ansigtet gördt ien at soffI dynorna. Hunden satt på golfvet tyst un drande. Om flickan grät eller icke, är ovisst. Det såg ut som om hon somnat, så stilla låg hon. Den ena timman efter den andra framskred. Den stora jendylen slog sju och öfven åtta, utun att Gurli eller Felix förändrade stäl nirg eler någon kom upp till henne. Vid det åuonde slaget hördes steg i det ylire rummet, som var Lisas. Gurli lyftade nu på hufvudet och ropade: I Hvar har du varit sålänge, Lisa? Huru: är det med...? Här tystnade hon. I dörren stod icke Lisa, utan Falkenstern. Gurli var i minuten på beren. ?Du får gå ned till din mor?, sade han ij kort och befaliande ton. Gurli flög fram till bonom. Hennes ögon fylldes af tårar. Hon ville fatta hans hand. men han drog den undan, sögande: j Gå, men vakta dig att låta mig ångra