Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 2

— En korrespondent till D. A. skrifver från Paris den 24 Jan.: I går begrofs i det lutherska kapellet vid rue Chauchat, som af svenska församlingen härstädes begagnas vid dess gudstjenster. chancelliern vid svenska legationen i Paris hr Georg Blumm. Hr Blumm har under ett mångårigt vistande i Paris, dels såsom privatperson, dels såsom anställd vid svenska beskickningen, haft tillfälle att förvärfva sig ett stort antäl landsmäns aktning och tacksamhet. Alla svenskar, som under de sednare decennierna och i synnerhet till slutet af 1850talet besökt Paris, behöfva sannolikt icke påminnas sm hvad den gamle chancelliern uträttade till landsmännens tjenst. Han var outtröttlig i sina bemödanden att med råd och dåd bistå hvar och en som vände sig till honom, och det är bekant att hundratals svenskar, som hitkommit i obekantskap med här existerande förhållanden, uti hr Blumm fnnno både en vän och snart sagdt en tjenare, som icke skydde någon uppoffring för att hjelpa en landsman. Alla, som rmare kände hr Blumm under hans verksamma tid i Paris, prisa också derföre hans oegennyttiga vänskap och älskvärda karakter i allmänhet. Han var född 1790, kom till Paris 1827, och var i full kraft ännu urder expositionen 1855, men blef mycket sjuklig under sednare år och aftynade småningom under de sista tvenne, då han vär lam och beröfvad hörseln. Han sköttes ända till sitt slut af den gamla trogna tjenare, som så många landsmän sannolikt erinra sig hafva ständigt sett i chancellierns närhet.