Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 2

Fru Örner tager då allting eå häftigt inföll magistern. YDet är väl icke så far ligt heller.4 Han ämnade åter luta sig ned öfver Ste fan, men blef ånyo helt oblidt undanskuf fad af tant Catharina. Vill megistern bara hålla sig på af sånd4, skrek gumman. Falkenstern ringde och tillsade betjentei aft höra efter om doktorn var qvar ho kaptenskan samt i sådant fall bedja honon komma ner. Tant Catharina tog emellertid goesen p: sina armar och bar honom till en af de sm? sofforna, der hon gned hans tinningar mec eau de cologne ur den i hennes ficka aldrig saknade luktvattensflaskan. Falkenstern gick, seden hen lemnat be fallning om låkarens tillkallande, och magistern fann äfven för godt att :myga sig bort för alt undgå tant Catharinas kompli menter, dem han var säker om att blifva uppvaktad med så fort Falkenstern var borta. När doktorn infann sig i salen, bade tant Catharina lyckats att återkalla Stefan till lif. Han andades och gumman Örner tackade Gud, der hon stod, att gossen icke jå detta bedröfliga sätt omkommit. Den stackars gossen hade vid det handlösa fallet fått armen vriden ur led och troligen svimmat af smärta. Tant Catharina befallde att ban genast skulle bäras ned i hennes rum. Sedan hon varit närvarande och behjelplig vid ermens tillrältadragning samt sett att han fått in det medikament doktorn föreskrpifvit, anbealde hon Lisa ait sitta hos gors-n till dess bon återkom och begaf s:g Cereter upp till kaptencns — Felkenstern gick oroligt af och an i sig