Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 2

— Kejserliga biblioteket i S:t Petersburg har nyligen, skrifves från Petersburg till Lon dontidningen Daily Telegraph den 19 Ja nuari, fått emottaga en högst värdefull sam ling af karaitiska handskrifter, inköpta a tvenne bröder Firtiowich på Krim, och sjelfve tillhörande de karaitiska judarne. Denon: samling består af 47 fragmenter af de fen Moseböckerna på läder och pergament, oc flera af dem från den för-kristna tiden; 7 fullständiga kopior af Gamla testamentet dess äldsta form; 23 öfversättningar af det samma på flera orientaliska munarter; 27 teologiska kommentarier af karaitiske lärde. 523 arbeten af hvarjehanda innehåll; 25( verk i gamla historien: 722 fotografiska ko pior tagna af karaitiska inskriptioner på Krim; 300 arbeten rörande karaiternas i Ve. stra. Ryssland historia, samt omkring 200 plö ner öfver gamla fästningsverk på Svarta ha vets kuster. Det är allmänt antoget, att ka. raiterne, som lemnade Palestina under kejsar Titi regering och vid templets förstöring. äro i besittning af de äldsta manuskripter i verlden, och då äktheten af nämnda samling blifvit pröfvad af reän med så obetvifladt anseende som Tischendortf, Olsh och Dorn, så kan verlden sägas nu hafva vunnit ledtråden för en fullt säker kunskap i de österländska antiqviteterna, hvilken var förbehållen sednare tidsäldrar. Det är att hoppas, att en fullständig redogörelse för denna vigtiga upptäckt så fort som möjligt lemnas åt verlden af den ryska vetenskapsakademien. — De få kristna resande, som på sednaste tiderna besökt karaiternas bostäder bland bergen, hafva förgätves sökt erhålla några manuskripter, trots deras ifriga bemödanden i detta hänseende. Med lika liten framgång kröntes rysk-polska judars förnyade ansträngningar för samma ändamål, ty karaiterna, betrakta sig såsom en race fullkomligt skiljd från deras mera simpla bröder, och undvika all beröring med afkomlinoarne af de sednast inflyttade. Deingåicke heller giftermål med andra hebreer, och hvad moralitet, respectability eller soliditet beräffar stå de omätligt öfver de polska jularne. I sina religiösa ceremonier skilja de sig också från sina ryska trosbröder med vilka de, märkvärdigt nog, ej ega den rinvaste likhet, icke ens hvad ansigtet eller croppsbeskaffenheten beträffar. — I anledning af gjorda framställningar var kommersekollegium förordnat, dels att des