Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 3

Rätltegångsoch Polissaker. En ung flicka, Christina Falk, har, enligt i lördags till poliskammaren inkommen anmälan, sistlidne söndag at våda förtärt fosforblandadt kaffe, hvaraf hon påföljande torsdag aflidit. Hon var i tjenst hos en qvartersman på Djurgården och kokte på söndagsaftonen kaffe åt sig samt drack en kopp innan hon gick till hvila. Då hon på måndagsmorgonen skulle rengöra kaflepannan fann hon på botten deraf några fosforstickor och hon fick nu en sorglig förklaring på anledningen till de magplågor, hvaraf hon under natten besvärats och hvilka längre fram på måndagen : blefvo så häftiga, att Falk måste intaga sängen. Den olyckliga flickan erhöll väl sedermera läkarehjelp, men för sent att kunna räddas till lifvet. Strykstickorna hade kommit i kaffepannan derigenom att Falk, då hon satte in densamma i kakelugnen, hade ljus i en staken å hvilken stickorna lågo lösa. — Den 23 sistlidne Januari anmälde en m:ll Laura Almberg, boende i huset n:o 9 Norrlandsgatan, att hon blifvit frånstulen en mängd henne tillhöriga effekter, förvaråde i tvenne Iåsta byråer, som stått på en vind, hvilken äfven varit låst. Misstanka om att hafva foröfvat stölden uppstod mot en enka vid namn Dorothea Charlotta Sten, hvilken varit i tjenst hos en fru i samma hus, der mamsell Almberg bott, men olofligen afvikit ur tjensten dagen efter den då stölden blef bekant. Efterspanad, anträffades Sten af polisöfverkonstapeln Tjellander i huset n:o 41 Norrlandsgatan och vid på polisvaktkontoret anstäldt förhör med henne erkände hon sig hafva föröfvat stölden. En del af det stulna uppgaf hon sig hafva pantsatt på assistansen och en del hade hon lemnat dels till i samma samma hus boende för 3:dje resan stöld straffade ogifta qvinnspersonen A.K. Göthe dels till målaregesällen C. W. Ekman, hvilka Sten uppgaf hafva egt full vetskap om stölden. Sten åstod till och med att Göthe skulle förledt henne. Ekman och Göthe bestredo detta och afgåfvo hvarjehanda förklaringar öfver det sätt hvarpå de vid visitationen i deras bostad anträffade stulna effekterna kommit i deras händer. Målet uppsköts till annan dag. Mordet uti Haga i Göteborg. I lördags företogs ånyo förhör i cellen med för mordet å flickan Lotta Andreasdotter anklagade hustru Anna Britta Pehrsson, som ännu är sängliggande sjuk. Till förhöret var inkallad en engelsk sjöman på ångaren Excelsior vid nemn Alfred Denham, som förliden höst varit anställd på ångfartyget Harlequin, för att såsom vittne i målet höras. Hustru Pehrsson ändrade nu så till vida sin förra bekännelse, då hon uppgaf, att sedan de tvenne sjömännen å. Harlequin, hvilka varit iklädda röda skjortor, på aftonen den 23 Okt. lockat Lotta ut på vinden utanför makarnes rum och der mördat henne, derunder hustru Pehrsson och en tredje sjöman å samma fartyg vid namn Winkel, som kunde tala svenska, varit i rummet, hade Winkel och hustru Pehrsson, som ej afvetat mordet, ungefär en timma derefter ått ut på vinden, då hon haft ljus med sig. on fick då se Lotta liggande död och afklädd i blotta linnet invid muren till rummet, men huruvida liket var styckadt hade hon ej förmärkt. De båda sjömännen lyftade derpå liket upp på taket öfver rummet, men hyem som fästat tåget omkring lifvet på den döda visste hon ej. Då hustru Pehrsson varsnat blod på vindsgolfvet hade hon torkat bort detsamma med ett lakan och Lottas kläder, hvilka persedlar hon inkastat bland veden på vinden. Hon hade blott en gång värit å Harlequin sedan hon sista gången i sällskap med Lotta besökt fartyget, och då ej samtalat med någon af besättningen, utan med några schåare. Vid åsynen af Denham sade hon sig ej känna honom, men att Winkel, som varit den person med hvilken Lotta haft sina penningeoch varutransaktioner, varit iklädd stortröja likasom Denham.