Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 3

Tortyr på det kyrkliga området. I Göteborgs Iandelstidning läses: Redaktionen har från en aktad insändare mottagit efterföljande berättelse, hvilken utgör ett nytt drag af en olycklig och despotisk presterlig nitälskan. Då åtskilliga af de uppgifter här förekomma måste grunda sig på hörsagor, antaga vi att någon öfverdrift eller någon missuppfattning af en eller annan detalj kunnat ega rum, men insändarens personlichet är oss en borgen att berättelsen i hufvudsaken öfverensstämmer med verkliga förhållandet. Vi återgifva här nedan den insända uppsatsen, med uteslutande af några uttryck, hvari insändarens sårade rättskänsla gitvit sig alltför häftigt luft. Den insända uppsatsen lyder: XJIuru biglen åter blifvit införd af en luthersk prest inom S... stift. Följande af en trovärdig person meddelade berättelse torde visa höjden af den inqvisitoriska makt, som en och annan af presterskapet, under helighetens täckmantel, ännu vågar begagna emot den värnlösa qvinnan och de enfaldige inom vårt kära fädernesland. För kort tid sedan framtöddes ett oäkta barn af en i öfrigt stilla och arbetsam ogift qvinna. I anseende till hennes varma kärlek till barnets fader kunde hon, oaktadt hon ej egde hopp att få honom till äkta, icke förmås att, vid kyrktagningen eller eljest, yppa hans namn. Hon uppoffrade hellre sig sjelf. Någon tid derefter längtade den veka qvinnan att begå herrans h. nattvard och anmälde sig på vederbörligt ställe dertill. Hennes begäran blef dock af församlingens pastor afslagen, hvaremot bon särskildt kallades till den ritiske presten, som med lock och pock ytterligare försökte aftvinga henne en bekännelse, hvilket hon af kärlek till sitt barns fader önskade förtiga, hvarföre hon också blef sin föresats trogen och måste med blödande hjerta återgå till sitt torftiga hem såsom en förskjuten medlem i församlingen, för att vid sitt barns vagga söka den tröst hos den allgode och förbarmande, som hennes själasörjare vägrade henne att få hemta vid nattvardsbordet. Trogen sitt löfte till den ännu älskade, fast trolöse barnfadern, uthärdade hon ytterligare någon tid i sitt tysta hem, der försakelsen och förödmjukelsen voro hennes stundliga gäster; hennes bjerta blef dock allt mer och mer längtunde till det kära nattvardsbordet, der hon trodde att hennes felsteg skulle, om ej utplånas. åtminstone mildras af den gode Guden, som är och och förblir sjellva :kärleken och försonaren, hvarföre hon ånyo anmälde sig till nattvardsgång, kanske i hopp att en prest, som jelf skall predika om försonlighet mot den felande, icke vidare skulle besvära henne ned sina inqvisitoriska frågor och vilkor. Men pastorn var icke förr underrättad om vennes sednare anmälan till nattvardsgång, in ett nytt förhör med henne anställdes, lervid ban, under strängt hot om hennes uteslutande från församlingens gemenskap, lutligen aftvingade den fattiga och om sin ätt okunniga qvinnan hennes hjertas hemighet, hvarefter nattvardsgången medgafs, n akt, som hon nu med krossadt hjerta och lödande sinne begick. Härvi! kunde visserligen många reflektiojer göras emot våra religionslärares betenden, hvilka mera aflägspa än förena läare och åhörare ifrån hvarandra, men då ådana betraktelser göra sig sjelfva. inskräner sig insändaren till blott det faktiska i len upprörande tilldragelsen. FEVER UN ISAR