Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 2

hafva nu flyttat ur staden och bo på simäd sgar, eller ock ha de försålt eller arrenderat bort derii. och bo nu på ätekilliga ställen; många bo i staden Galva. Bland de sednhäre får jag nämna Olof Jansson från Söderala och Walla, mycket! namnkunnig såsom föreståndare och ledare vid: första utvaadringen 1846. I kompani med Petter Pettersson j:r från Bollnäs idkar han nui span målshandel och deras affärsrörelse går ofta till 32,009 dollars i månaden. oo En utvandrare till Amerika kommer vanligt-: vis aldramest ihåg sitt fädernesland vid julel ler andra högtider, som han varit van att fira;! många trefliga och sälla minnen återkallas då! som han önskade få åter upplefva. — För att visa huru högst påkallad förändring i lagstiftningen rörande oäkta barns arfsrält är, anför Handelstidningen föl jande tilldragelse: En ogift qvinna från Göteborg hade sedan något år tillbaka etablerat en affärsverksamhet uppåt landsbygden, i närheten af vestra stambanan. Genom fit och ordentlighet hade hon samlat en liten förmögenhet. Mot slutet af förlidet år anlände hon till Göteborg och framfödde här ett så kalladt oäkta barn, som kostade modren sjelf lifvet. Genast infunno sig ett par, om vi ej misstaga oss, temligen aflägsna slägtingar till den döda qvinnan, för att taga barn och egendom om hand. Välvilliga menniskors mellankomst hindrade dem väl ifrån att boriföra det späda barnet i den kalla vintertiden, men de ?åtogo sig att vara dess förmyndare och lade fasta på qvarlåtenskapen. Nu åligger det väl dessa förmyndare att draga försorg om barnet intill dess femtonde år, men barnet eger dock ej laglig rätt att från modrens efter!emnade egendom erhålla ens det minsta bohagsting, och om förmyndarne, som tillika äro arftagare, låta barnet lida af vanvård, eller om de förskingra de madel, hvarmed barnets uppfostran skulle göras, så finnes deröfver föga kontroll. Här finnes likväl en utväg att mildra lagstif.ningens brister i detta tall, nemligen att fattigvårdsstyrelsen i den kommun, dit barnet hörer, lägger qvarstad på så stor del af qvarlåtenskapen, som kan anses nödig att betrygga barnets ordentliga uppfostran, emedan, för det fail att egendomen förskingras, barnet faller fattigvården till last. Här är, under alla förhållanden, en species facti, som lägger i aagen det kränkande deri, att lagstiftningen icke skyddar barnets rätt att ärfva sin moder. Flera liknande drag skulle helt visst kunna anföras, derest uppmärksamheten deråt egnades. Saken föreligger, genom de ånyo vid riksdagen väckta motioner, ånyo ständernas af: görande, och bör man hoppas det äfven i detta fall en bättre åsigt uu skall göra sig Aaällanda