om något spöke, troll eller dylikt. Dettycker jag om.t tMina tankar äro klokare än sått, försäkrade Stefan. tJag sysselsätter mig icke med sådana barnsligheter, tillade han i en ton af öfverlägsenbet. tSpöken och troil finnas icke till. Hvad jag tänker när jog betraktar den der tallan, det har bestämdt passerat. tVet du det säkert? t inföll Gurli. tefat Hvem har sagt dig det?tIngen, men jag har haft en dröm om det der utsträckta fingret; och den drömmen var bestämdt en uppenbarelse. tDen får vara hvad den vill, bara du berättar den. Men det är väl ej af den sor tens uppenbarelser som magistern har?tt tLångt derifrån. Jag drömde att jag satt framför taflan här och såg på den, då en hvit skepnad kom ut från biblioteket och I fram fill mig. Hon hade ett ansigte som var nästan lika mörkt so Walters och ett ångt, långt hår. IHon såg på mig med ett par ögon som voro så här stora, Stefan visade med fingrarne deras storlek; derpå utsträckte gestalten armen och pekade här på taflan, sägande: det der är tden ondestt finger som tagit ifrån mig mina pensar. Dervid började hon gråta, och jag vaknade helt förskräckt.t SÅ så dumt! utropade Gurli. Det var lå en riktigt enfaldig dröm och icke det ninsta förskräcklig. Då tänker jag på saer som äro mycket trefligare.t Hon satte. sig åter på golfvet bredvid hoiom, sägande i det hon sänkte rösten: Jag läste i den der boken om negrerna, om jag fick af Walter i julas två år sean, alt det finnes hvita menniskor som ånga de svarta och sälja dem. Så finns