Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 2

slirra på taflan under det du skrek: arme: rörde sig, armen rörde sig, och du vars rädd att det riktigt roade mig.t tJa, det är sannt. Jag var såsom min dre mycket rädd för den der taflan. Ja; tyckte att det var den ondes finger som pe kade på guldet. Nu är räddslan försvunnen men det händer att jag långa, långa stun der kan sitta och betrakta taflan och der vid får jag rätt underliga tankar. ttÄro de hemska, äro de rysliga, så tal om dem, utropade Gurli och trädde sin arn om Stefans. Hör du hurstormen tjuter ocI regnet piskar emot rutorna, tillade ho: och såg sig omkring i rummet. Elder spiseln brinner icke mer eå klar. Allt hä ser så lustigt ut. Ack så roligt, så rolig om du just nu kunde berätta en riktig spök Fistoria.t Gurli såg upp på Stefan med ögon son tindrade. Skulle du ej blifva rädd ifall jeg talade om nägonting förskräckligt och satongsdör ren i detsawma gick upp och en mörk ge stalt blef synlig på tröskeln, kläddi enrust ning från foratiden? frågade Stefan. Gurli sprang upp, utropande med harm: Har du någonsin sett mig rädd? Ar jag rädd för den elaka magistern, som du icke vägar ee på. Ar jag rädd för att gå omkring i detta kråkslott midt i pätterna, ehuru Lisa och du säga att det spökar? Var jag rädd när jag fick så der rysligt med stryk? Var jag rädd när jag fiskade upp den der sötnosen Allon ur sjön, fastän jag sjelf höll på att drunkna? ÅA nej, du kan aldrig säga att du sett mig rädd; du kan icke tänka at något som skrämmer mig; men väl berätta något som gör att jag fryser invärtes då jag väntar att få höra talas