Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 2

den ädla, kraftfulla viljan att genomförs hvad han insett såsom rätt och statsklokt. j Det förslat dning af våra riks jdagsfor er, som från I. K. M:t utgått, Boo amma EE. IN OM: so vp CI bedö I odlska, ko: ä 1 så mott med glad förhoppning en af dvana dees reda ser idea frodi ga lösn s somhällsfråga. Stå i ett organiskt sammanhang med den kommunata sje -Ifstyrelsen, skall den nya rik amlingen, i förfroendefull samverkan med EB. K. M:t och dees regering, kunna ät: statens gemensamma ägenheter egna en af inga underer en störd omtanka, och i hela samhällskroppen skall, genom en sålunda åt hvarje särskild organ: väl fördela 1 verksa mhelsster, nylt lif och ny kraft inslrömma. dan nu appskattadt och adt såsom ett lyckligt och framåtg land, skall Sverge hädanefter kunna, sjeliberöm, i afseende å sina samh ningar, ein lagstiftning och sin förvaltning, ramstå såsom cen förebild för andra länder. Historiens rättvisa dom skall åt konung Carl XV härför nn en N som icke skalt förblekut icke försmå alt fr n ö wadersåter emoltaga gärden at sjolfinaat, utan i Iemicker hemb oskrymtad tacksamhet. Måtte den all som leder konungarnes och folkens öden, nka E. K. M:t lyckan ett få under många, fridsälla regerimgsår rda den lön, ie get medvetande och ett nt folks kärlek, som BE. K. Mits visa och nådiga handlinga äderneslandets väl förtjena och framkalla. Emottag, stormäktigste, allernådigste konun, underd. försäkran om Götebo hälles och alla dess invånares djupa vördnad och tacksamhet! Med djupaste vördnad ete.? 1 — Man läser i J ngsbia let: tRopresentationsförsl genomförande krälver af tvene stånd uppoffrandet af en för dem dyrbar medborgerlis rättighet. hvilken de icke sjelfva förverkat. Så har konungen yttrat i svaret på bondeståndets tacksägelseadress, och det må väl anses vara vackert och högsinnadt sogdt; men om det är fullt exakt, derom våga vi vara af skiljaktig mening hvad slutorden beträffar, och vi tro att många skola deruti instämma. För det första kan I man säga att en räuighet förverkas blott genom dess fortsatta innehafvande, så snart egaren ej längre kan dölja för six sjelf,att densamma saknar rättvis grund. delos och presternas poHiliska makt och företrädesrättigheter uppkommo under medeltiden på folkets bekost-. nad genom dettas okunnighet och enfald, dt af historien: de usurperades heit enkelt och grundades aldrig på något skyldigheter och rättigheter mot hvarandra atrdrag. Månne nu en politisk skall ur egandcrättens synpuokt yddad än materiel egendom, till sin urspr iga egere så s att i ? in grund r Näppeleca: den bör väl snarare vara i samma ån mer skyddad, som den har ett högre e. Så är den ock i väl inrättade samhällen. der deneamma unses rlterlig, det vill säga får icke ens med egarens begifvande afhändas någon. Härtill kommer 3 tisk a rättigheter hafva i afseende på ! återgång clt afejordt fi ricl egendom, hvar gar kunna efter flera mansåldrars förlopp vara utdöda eller. om de tefva, ganska svåra alt tå reda på Arfvingen till de politi iska rättigheterna, folket, lefver deremot alltid och är städse till finnandes. — Men för det anåra kan det äfven blifva mycket fråga om, huruvida icke de två nämnda ständen kunna anses hafva förverkat bemälde med Iborgerliga rättighet genom det sätt, hvarpå de utöfvat densamma. Alt fullständigt motivera en eådan åsigt vore att skrifva dessa stånds historia, hvilket torde ara lika obehölligt som det skulle öfverstiga våra krafter, bladels utrymme och läsarnes i Omdäömet i detta fall blir dock städs e en produ ikt af hvars och ens ärs Må vi derföre blott i föradeins sält att utöfva repr sentantkallet, i det vid riksdagarnes b irjan anmäla sig ledamöter till ett antal af omkring dubbelt mot de öfrige stånden tillsamir antagna, men sedan efter förrättade utskottsval i den inom ståndet öuskade riktningen så föga fråga efter riksdagsgöromålen att, utom i vissa anslagsfrågor s som ligga ståndet Om hjertat, de vigt gaste ärenden afhandlas ochufgöras på riddarhuset af ett dussin ledamöter; om presteståndets sega, på senaste tiden lyckligtvis ofta vanmäktiga mot. stånd mot alla om än af allmänna m n gen aldrig så högt fordrade samhällsförbält ringar, 0. 8. v. — Dock, om de begge privilegicrad e stånden nu antaga det kungliga reprosentationstörslaget, äro vi ej emot att försonande låta glömskans slöja falla öfver det förflutva; men iotilldess må deras räk ning med nationen gerna slå oafslutad, rp det både de och hon må ihåpkomma att det icke är våson grace om de frånträda politigheter, som de aldrig med fuil rätt I i rätta UTRINESN FINLAND. I Björneborgs tidning omtalas att föga pgliga demonstrationer egt rum i sta