Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 2

Anna och Alfred beslöto sig till förlofni Jag har länge yrkat derpå; M så som de nu går skall deras förhållande 2 ådraga den prat. Alfred har tillräcklig förmögenhet a 1 kunna gifta sig, är och, e efter all san noli khet, äfven älskad tillbaka. Det finne: icke något hinder, och ändå blir de g af a ilet 24 frågade Felkenstern. tProligen det alt... alto. en jag vill säga det.? sDu gör orätt.4 Bengt tog hennes hanc och tillade: SHyser da då ej förtroende för mig?5 spel gör jag samt att uttola sst; men det är så smärt. något som jag helst skulle Bevia åg helt olycklig ut 1 till co vär på hvars tystlåtenhet du t tDu har rätt. och derför kan js er fred fruktar det m hans hustru skall blifva lika litet trogen som hon var det såsom min brors, Han var tillbaka för nnes om bytlighet. 2 så fall bör han icke tänk oiftormål, inföll Falkenstern tvärt. Tillåt, bästa Bengt, att jag i detta fal; uttalar en motsatt s att om Anna blefvi hennes ostadi 1å helt och hållet at Möjligt alt du bar emellertid, sådana Gvinnor som Anna böra ifva andra män än ed. Falkensten sick ifrån henne och ut på terrassen. Hans ord tillfredsställde ingalunda Beata. don faltade också der hon stod det beslutet, att Anna redan den följande dagen skulle tvingas alt gifva Alfred det ja hon så länge vägrat Lonom och hvilket Beata