Aftonbladet – 29 januari 1863, sida 2

nende sonen. Allon uttryckte sin bornsiga glädje ötver att återse d n älskade fadren, visserligen i något för valda ordalag; men detta var också all: hvad mean konde an märka. Walter stod såsom en byst i ett hörn al galen och bevittnade denna målande scen, men mulatten var nog vandulisk att icke an slås deraf, uten emågrinade i mjugg och tänkte: cNu blir det ait hålla öronen styfva för att upps ;a huru den äktenskapliga töled-töen blir. Tant Catharinas tummar gingo kring kring. Hon var så innerligt förargad öfver att Falkenstern, 4den token, tycktes narrad af spektaklet4, det han med ett synbart intresse åsåg. Löjtnantens första handling, sedan han helsat på sin värd, var att nalkas Anna. Man behöfde icke vara särdeles skarjsynt för att gerast märka att ban endast för att få träffa henne begifvit sig till Birgersborg. lHurovida Falkenstern observerade detta, är ovisst. Hans uppmärksamhet var uteslutande fästad på Beata och hennes man. Herrarne hade kommit något sent på attonen, så att man efter intagandet af en läcker souper åtskildes. Löjtnanten och kammarjunkaren hade fått sina rum i venstra flygeln, men den äkta mannen följde sin kära hälft upp till hen nes rum, och Welter smög sig efter för att utleta huruvida ömheten höll streck, äfven när de blefvo allena, något som till hans stora förnöjelse icke rätt var fallet. Sedan slla aflägsnat sig qvarsatt Falkenstern på terrassen och rökte. it omkring den rike mannen var så fridfullt. Der nere i parken hördes tallwrastens sång, afbruten endast af bofinken, som-lockade sin make,