Aftonbladet – 29 januari 1863, sida 2

ERS TA ummm—— ——? ?? Hon är eå vacker, så glad och så sjelfständig, att man måste tycka om henne äfven mot sitt förnuft och sin öfvertygelse. — Min bror var icke särdeles lycklig i sitt korta äktenskap, och v 1 för honom att han fick dö. Nu suckade Beata och tillade: eMen det är ej värdt att tänka derpå. An: nas ombytlighet rår hon ej för, ehuru den kan sägas ba fört hennes man i grafven. Det besynnerliga vid dessa tillfällen var: att Falkenstern aldrig upptog ämnet då han talade om Anna, men väl när Mathilda var på tapeten. Äfven detta hade Walter under de flydda veckorna tagit reda på, och han varmnu sysselsatt att uppgöra en plan för sitt anfall. Handtverkarne hade emellertid slutat sitt arbete och Beata kom ånyo i full verksamhet för att med biträde af betjeningen möblera och iordningsätta den nya våningen. Hon utvecklade dervid en sådan smak och duglighet, att hon gjorde sig fullkomligt förtjent af de komplimenter Falkenstern sade henne. Hans intresse för henne och lilla Allon tycktes också under de sednare dagarne blifva allt större och större. Mathilda och Anna voro deremot som om de ej funnits till. Han helsade på dem vid måltiderna, sade några kalla, intet sägande ord, eller ock råkade han i tvist med Anna, om hon någon gång blandade sig i samtalet. Några dagar före midsommar anlände kami marjunkar von Stral och hans bror löjtnant von Stral, en ung elegant man, som af Falcenstern blifvit bjuden att tillika med Beaas man gästa på Birgersborg öfver midsommarhelgen. Det var vackert att se Beatas glädje vid mannens ankomst och den ömhet hvarmed ; hon emottog honom. Hennes blick lyste af sä.lhet då hon betraktade mannen, omfam