Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 3

För öfrigt, då du och mina kusiner lofvat tillbringa sommaren här, har jag hoppats få njuta el mina gästers sällskap, något som blefve omöjligt om en af dem skulle valla sina barn. Jag förmodar du inser att j.g har rätt.? Anna kände sig retad af hans sätt, men hon kunde icke afslå, och svari.de derföre till hälften skämtande, hälften harmsen: ?Fastän jag icke är van att låta andra stifta lagar för mig, måste jag väl nu, såsom din gäst, underkasta mig din vilja. Jag fruktar bara att mina ostyriga barn skola få övnu svårare att foga sig efter den. De äro. ej vana att vårdas af någon annan än mig. Åh, med den saken skall det nog blifva bra; för öfrigt äro väl dina barn uppfostrade t:ll lydnad emot sin mor.? Icke särdeles?, sade Anna skrattande. 7De, liksom deras mor, äro upprorsmakare emot allt tvång.? ?Det vill säga alt de äro bortskämda.? Alldeles. Öch med detta erkännande har jag älven gjort omöjligt för dig att om mig och dem hafva några illusioner. I fall Gu redan efter några veckor ledsnar på oss, så blir det ej någon öfverraskning. Allt hvad jag måste bedja dig om är, att du eldrig kommer och säger till mig: Bästa Anna, tillåt mig säga att du alldeles icke kan uppfostra dina barn. Du fär lof att behandla dem så och så etc..? cOch om jag det gjorde, hvad följde då? SAL jag toge mina begge ungar med mig och reste mina färde.4 cUtan att låta mina ord inverka på dig? tJa, utan att de gjorde någon annan ver kan än att förarga mig. Jag lär få akta mig att blanda mig i din uppfostringsmetod, märker jag, menade Falkenstern. De hade nu kommit ned till paviljongen. Här bar jag ej varit sedan min hustru dog, sade han, och ett drag af sorg skuggade pannan: Anna såg på honom. Hon ämnade säga