Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 3

karakter var orabblig; den något brera munnen, med sina Iriska och tulla läppar, uttryckte så mycken beslutsamhet, att man gerna hade velat se den beskuggad af ett par mustascher. Ehuru några och femtio år hade hon ej ett enda grätt hår och icke en enda vakars på sina tänder. Hepnes klädsel bestod alltid af en rock ulaf mörkt tyg med blanka kroappar, en hvit krage i form af en skjortlinning var nedviken omkring halsen och ett svart förkläde, som nästan liknade en kjortel. På en krok, fasthakad i dess linning, salt en stor nyckelknippa, straxt breåvid på ett band en gsax. Det stora förklädet var försedt med ett par ofantliga fickor, den ena bestämd för näsduken och snusdosan, den andra för stickstrumpan och ett litet etui med fingerborg, synålar och pennknif. På hufvudet bar tant Catharina aldrig någon mössa, utan det rika håret låg i en bred trefläta omkring hulvudet, lik en krona. Innan vi lemna teckningen af tant Catharina måste vi bifoga, att då hon var otålig öfver något och icke ville visa det, eammanknäppte hon händerna och lät tummarne löpa omkring hvarandra i hastigere fart allt eftersom hennes otålighet ökades eller minskades. Men var kon ond och klädde sina känslor i ord och skulle demonstrera ölver elt begånget fel eller nägot hon ogillade, då fick hon tag i saxen, som hängde vid bandet, manövrerade och svängde med den liksom detta gifvit mera eftertryck åt hennes ord. -Blef hon riktigt vred öfver någon djerfhet, eller öfverraskat, då körde bon påda händerna i förklädesfickorna, Kände hon deltagande öfver något och ville dölja sin rörelse, då snusade fon teg