Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 3

ionen uti de upproriska staterna. Denna tilldragelse är så vigtig och skickelsediger, ett till och med de vilkorliga undantag, som identen vid detta tillfälle funnit ieke förmå att försvaga e Het för att, såsom hun då lofvade, obeiingadt förklar Ha slafvar för fria, hvilka den 1 Januari befinna sig uti en mot unionen upprorisk stat, uteslöt presidenten nästan hela södra Louisiana, från Mississippimynningen ända till Baton Rouge (85,786 slafvar), samt östra Virginien (38,12 slafvar), Tennessee (275,719 slafvar) och Kentucky (225,383 siafvar) från verknincarne af denna välgörande åtgärd. Motiverna till denna skonsamhet äro, dels det bedrägliga hoppet att kunna genom svag mildhet vinna da upproriska slafhållarnes i Louisiana sympatier, dels den falska förutsättningen, att Tennessee, östra Virginien och Kentucky såsom gränsstater skola sjelfva kraftigast taga slafbefrielsens ordnande i sina händer... Antalet af de genom budskepet af den 1 Januari befriade slafvarne uppgär till ej mindre än 3,124,672 personer, och omjattar altså flera själar än som funnos uti Förenta Staterna vid revolutionskrigets utbrott. Visserligen ser det ut som en motsägelse, att slafveriet just afskaffas i de stajer och statsdelar, öfver hvilka unionstrupperna ännu ej hafva någon makt (med undantag blott af mindre delar utaf norra och södra Carolina), och att det deremot icke antastas just uti de stater, der unionsregerinsen är i stånd att utöfva sin rätt som herrskare. etta förhållande förlorar dock skenet af inre motsägelse, om man tager i betraktande att presidenten utfärdat sin kungörelse blott i egenskap af härens öfverbefälhatvare, och att endast från d nna synpunkt hans inblandning i staternas enskilda angelägenheter kan rättfärdigas såsom en konstitutionelt befogad handling. Sedan Missouri och Maryland å er insatt sin egen statsregerin måste presidenten respektera deras sjelfs lighet, så vidt han ej villi dess väsen kränka, ja förstöra staternas sjelfstyrelse, om hvars värnande de äro så ytterst angeläg. Denna fundamentalprincip i den amenska författningen, som längesedan införlifvats med folkets innersta väsende, våsar ingen president betvifla, än mindre an ripa. Tillsvidare är således Lincolns kunzörelse intet annat än ett program, ettstort steg framåt, som ej så lätt kan tagas tillvaka. Det beror nu på hären och flottan ut göra densamma till en realitet, och be sagna densamma såsom stt kraftigt medel il! upprorets kufvande. Ju förr det lyckas lem att få fast fot i slafstaterna, desto snaare är det förbi med slafveriet. De upproriska äro ej förgälves så förbittrade öfver Jenna bannnbulla emot månen4, eåsom de förargelsen kalla Lincolns emancipstionssungörelse. De veta alltför väl, stt derned kan tillfogas dem sår, efter hvilka de, nligt allt törutseende, ej kunna hemta sig. Jet är redan ett utom alt tvifvel satt fakum, att till och med ända in uti de södra staternas innersta delar slalvarne rätt väl ängt före detta visste, att de den i Januari 1863 skulle blifva frigtfoa, ja man har till h med uti Alabama och Missouri uppäckt föreningar bland de svarta, hvilkas ippgift är, att sprida presidenten Lincolns: moklamation till de a!lra allägsnaste planager. Detta är ganska naturligt, om man ager i betraktande, ett gränsorterna öfverlit, stå i liflig beröring med bomullsstatera, ända till det inre af Arkansae, Norra Carolina, Mississippi, Louisiana och Alajama och alt slalvarne, oaktadt den af deas herrar sorgfälligt bland dem underhållna kunnigheten, dock äro kloka nog, att förtå sin fördel och göra bruk deraf. I saning, om upprorets arförare varitslafveriets nest afsvurna fiender, de skulle ej hatva unnat verka kraftigare för dess upphäfande. Hvad vill abolitionisternas trettioriga agitation säga, mot den propaganda, om slafhållarne jeltva gjort mot slatveriet, Ilisedan fästet Sumters beskjutande? Till ch med de vid de sednaste höstvalen ut. ämnda demokratiska guvernörerna, såsom ex. Seymour från Newyork, hafva uttaot sig för krigets fortsättande. General utler har oförbehållsammast uttalat den pinionsförändring, som griper omkring sig vom armån. Butler var i April 1860 predent uti det konvent i Charleston, som uppjällde den nuvarande rebellgeneral Breckenidge såsom kandidat till presidentsembet-t, ch hörde således till det parti, som ohengadt var för slafveriet och ej segrade i ågon af de norra staterna. Vid sitt nylien tagna alsked från borgarne i Neworleans ttrade dock samme Builer: Om uni önar ett till edra barn öfverlemna arfvet ter edra fäder, en veraktig borgerlig reering; om ni vill se eder hfliga handel pyo uppb omstra, om ni åter vill blifva en el af det stora rike, öfver hvilken solen Idrig går ned, återvänd då till eder gamla ohet. Det står blott ett enda hinder i väen derför, nemligen slafveriet. Denna af ud förbannade institution, som här bar sin sta tillflykt, ekoll enligt försynens vilja här lifva utrotad, så eom ogräset skiljes från vetet, skulle än dervid äfven en del af vetet blifva tillika uppryckt. Jag har tänkt ycket öfver detta ämne. Genom rain ppfostran, genom vanan, genom min poliska ställning och andra eambhällsförhållanen kände jag mig uppmanad att upprättAlla edra inre lagar, 8: vidt det var föriligt med unionens säkerhet. Men flera ånaders erfarenhet och iakttagelser hafva itvungit mig den öfvertygelsen, att slafveets bestånd är alldeles oförenligt med eder kerhet och unionens bestånd. Såsom sv