Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 2

— Från alla håll af landet förnimmer man rustningar för att i morgon på ett värdigt sätt uttrycka befolkningens känslor för Jandets konung med anledning af det representationsförslag, genom hvars framläggande ban på ett så talande sätt visat sig vara den främste fosterlandsvännen. HEfter hvad vi kunnat erfora, råder inom hufvudstaden mycken oro för alt Stockholm genom en skenbar likgiltighet skulle på ett bedröfligt sätt utmärka sig inför hela landet genom att göra — ingenting. Vi ha emottagit ett mycket stort antal insända artiklar, bref och muntliga förfrågningar i detta ämne, och alla öfverensstämma deri, att någonting måste göras och att en illumination, till hvilken så många redan företagit anordningar, har största utsigten för sig att kunna innebära ett något mera allmänt uttryck af stämningen. Med anledning häraf få vi ernnra derom, att konungen endast afböjt en sådan illumination, som stadsmyndigheterna skulle besluta och som derföre på visst säll skulle bli cn tvungen illumination, hvari åtskilliga mot sin vilja kunde känna sig forbundna att deltaga, men att han deremot alis icke hvarken velat eller kunnat vilja afböja en fullkomligt frivillig Illumination, hvilken, såsom eit uttryck af verklig glädje och tillfredsstälielse, har mångdubbelt större värde och betydelse, äfven om den icke skulle bli så storarted och praktfull, som i annat hänseende blifvit händelsen, och äfven om det skulle inträffa, att i många hus den ena våningen blir illuminerad, den andra icke. Vi föreställa oss i det hänseendet hvarje person med karaktev rådfrågar sin egen känsla och böjelse, sina egna sympatier, och icke endast frågar huru grannen till höger och venster, ofvanpå eller inunder, ämnar göra. Vi ha allmänt bört klockan 7 angifvas såsom den tid då man ärnar tända sina ljus (marechaller torde icke komma ifråga, i fall det starka blåsvädret fortfar) och att man sedan låter dem brinna till kl. omkring 9, hvarigenom tillfälle blir att se densamma före den tid, då den stora festbalen börjar å kongl. slottet.