Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 2

de; men vida rättvisare och frikostigare än sådana vanligtvis bruka vara. Hersklysten och obeveklig kunde hvarken tårar eller bö ner inverka på honom då han beslutat nå got. Hvarje förseelse straffades utan miss. kund. Vilie han en sak, måste den ske, utan afseende om han dermed gjorde andra ondt. Han kände blott en lag, sin viljas genomförande. Såsom man och far afvek han högst obetydligt ifrån hvad han var som husbonde. Han hade älskat sin hustru häftigt och sioneradt, men med en kärlek som blir föremålets olycka. Den gjorde anspråk på alla möjliga offer af ömhet, kunde aldrig erhålla g genkärlek, var obegränsad i sina anspråk ; men oförmögen att sjelf gifva något af allt hvad den fordrade. Misstävksam, oförnöjd, sträng och svartsjuk hände han ej i sitt eget hjerta den lycka eller tillfredsställelse som kärleken sprider, och kunde således icke skapa annat än lidanden utan tal, för henne som han älskade, Hans barn voro honoa kära derföre att de voro hans; men han afundades dem ständigt den ömhet modren skänkte dem. Han fördrog ej ait åse det hon på dem slösade smek ar, dem han ansåg ingen annan än sig berättigad till. Barnen blefvo således af honom förvandlade till hans rivaler. Af dem kräfde han blind lydnad, blind kär:ek och ett blindt förtroende. Måhända skulle han ha lyckats tillegna sig allt detti ora han icke från deras spätaste barnaår skrämt bort deras ömhet gesom de scener svartsjukan om modrens tillgifvenhet frammanade; nu hade han hos dem ustrat endast en hycklad kärlek utan allt örtroende, en af fruktan dikterad lydnad, om enda:t var skenbar och lemnade rum. ör mycken förställning.