Aftonbladet – 26 januari 1863, sida 2

yta AVIHGUGUECL välta alb UVvEla adl PiUule Srdmanns berättelse, hvilken hufvudsakli-lrod sen Öfverensstämmer med andra medde-llur anden rörande förhållandena i dessa nor4s-iK. iga orter, och dessutom bekräftas af delhå ortsatta talrika inflyttningarne ifrån mel-jsci ersta och södra BSverge, som utan tvifvel jan vevisa möjligheten för en jordbrukande be-Me olkning att der finna utkomst, att Visserligen består en betydlig del af Lappför marken af ofantliga fjelltrakter, hvilka så-jna som varande belägna utom skogsregionen,lge iro alldeles skoglösa och den hufvudsakj till iga befolkningen utgöres der af nomadiseles rande lappar, men äfven till dessa höga nejder har den idoge nybyggaren framträngt de och här och der grundat fasta bostäder med rir joråbruk och boskapsskötsel. En annan lika stor del at Lappmarken är deremot skogbä rande såväl å bergen som i dalarne, hvilka innesluta talrika sjelfoärande ängar, med en rik till sädesodling tjenlig jordmån. Denna del af Lappmarken, belägen emellan fjelltrakten och kustlandet, liknar delvis det sednare så mycket, att benämningen lappmark mångenstädes är alldeles oriktig, enär dessa områden i sinom tid torde komma att utgöra folkrika bygder. Af professor Erdmanns berättelse finner man att Gellivara malmfält långt ifrån att vara beläget uti en skoglös öken, tvertom är omgifvet af en trakt, der skogens växtlighet ännu är i sin fulla kraft. Man börjl; med rätta eåsom sådan kunna anse en nejd, der årligen fällas 40,000 å 50.000 stycken sågtimmer, der så långt ögat skådar man blott finner skog och der enstaka träd, om äfven blott undantagsvis, uppnå en tjocklek af 3Y, fot vid roten; och att trakten kring Gellivaraorten både kan bebos och är tjenlig för jordbruk, ådagaläg,es deraf att, enligt hvad hr Erdmann upplyst, å sjelfva Gollivara malmberg finnas tvenne nybyggen, der kornet företedde löfte om en rik skörd och odlingstillfällen icke saknades. Vi föreställa oss ait dessa förhållanden skola förekomma mången af våra läsare ganska öfverraskande, och den frågan ligger också nära tillhands, hvarföre dessa skatter ända till närvarande tid fått ligga i det närmaste obegagnade. Svaret är ganska kort. Det lyder sålunda: Brist på kommunikationer, och det är somma brist som på så många andra ställen lägga hinder i vägen för tillgodogörandet af de rikedomar vårt land innesluter. Gellivara malmberg är beläget omkring 17 wil ifrån hafvet, och de sednare örens erfarenhet har visat omöjligheten att gerom vanlig landtransport af malmen med fördel underhålla en bruksrörelse i denna nejd, ehuru naturen frikostigt erbjuder alla dertill erforderliga rudimaterier. Man har derföre länge varit betänkt på åstadkommandet af en lättad förbindelse emellan det inre af landet och någon lämplig skeppningshamn. Med detta syftemål hafva många förslag blifvit uppgjorda, men förfallit såsom dels alltför kostsamma, dels mindre ändamålsenliga. Till de förra räkna vi förslaget om byggandet af en jernväg ifrån Gellivara malmfält ända ned till hafvet, för en beräknad kostnad af omkring åtta millioner rdr. Såsom mindre ändamålsenligt åter förslaget att bygga en jernbana förbi Hedens forsar uti Luleå elf, hvarigenom denna elf skulle kunna trafikeras omkring åtta mil, och hvartill ständerna vid sednaste riksdag beviljade ett betydligt statsanslag. Vid närmare öfvervägande af förhållandena fann man att en dylik kommunikation som den föreslagna jernbanan förbi Hedens forsar föga eller icke skulle motsvara syftet af lättad och ändamålsenlig förbindelse emellan det inre af landet och hafskusten, hvadan ock detta förslag öfvergafs, då rikets ständer så visade frikostighet icke ledt till någon nytta för provinsen. Emellertid hade uppmärksamheten blifvit riktad på Luleå elf, och då i häadelse de förut omnämnda Hedens forsar jemte ytterligare Edesforsen kunde kanealiseras, denna elf. skuile blifva öppaad för en oafbruten sjökommunikation itrån Luleå stad med dess ypperliga hamn vid hafvet, ända till Storbacken 12 mil in i landet, samt en vatienkommunikation måste för de tunga effekter, som kunde ifrågakomma att här forslas, vara att föredraga framför alla andra, har hela provinsens mening stadgat sig om förträffligheten af detta förslag, isynnerbet sedan den nya landsvägen till Jockmock, som genomskär Luleå lappmark i sydlig riktning, fått en utgängspunkt: Storbacken. Verkställda undersökningar hbafvo äfven gifvit vid handea att ifrån elfvens motsatta strand vid Storbacken skulle en jernväg med lätthet och för jemförelsevis ringa kostnad kunna dragas till Gellivara malmtält, dervid genomskärande Luleå lappmark uti nordligia iriktning. . Man har medde!at 033 att, i hön: delse Luleå elf genom den föreslagna kanaliseringen kunde göras segelbar från hafvet 7 ända till Storbacken, knappast något tvilvel; ger rum att ju icke genast anläggningen jaf jernvägen från nyssnämnde ställe till j Gellivara skulle företagas. Underhandlingar äro nemligen redan inledda för att åt ett:i utländskt bolag öfverlåta deona jornvägs: anläggning, utan att något vidare understöd Ifrån statens sida dervid ifrågasättes. Gelli-luw i vara tillhör uteslutande svenska män, och det är lätt ati inse hvilka stora fördelar ip skulle beredas icke blott Norrbotten, utan s hela landet, om de rika mamtillgångarne ; vid Gellivara kunde för svensk räkning tillja :godogöras. n Den åsyftade vatltenkommunikationen på!i i Luleå elf saulle i allt fall blilva en puls-!s åder för hela provinsens rörelse och icke;l endast förmedla alla produkters cirkulation is utefter den rika Luleådalen, utan ock blifva! ; en häfstång för jordbrukets och industriens i s hastiga uppblomstring och befolkningens if skyndsamma tillväxt i dess nejder. w . Man hyste i förstone inom provinsen den .ä förhoppning, att denna kanelanläggning, så-;g som varande af ett så allmänt intresse, skulle: genom statens försorg och på dess bekost-:v nad tillvägahrincae: nanh I fölid häraf hlofva i k —D mmm STCC RH sd NES OM (fa — a -— — pe JAA om AA mm mm AA rem — 1 Am Fr H 6 1 v f m s c je fd fe