Aftonbladet – 26 januari 1863, sida 2

had STOCKHOLM den 26 Jan, De korta meddelanden, som professsor Erdmann nyligen lemnade uti landtbruksakademien rörande de af honom gjorda iakttagelser under hans vistande i Lappmarken sistlidne sommar, voro 1edan egnade att väcka en gauska stor uppmärksamhet och säkert hafva våra läsare med det lifligaste intresse tagit del af den i Aftonbladet för några dagar sedan meddelade, af hr Erdmann afgifoa berättelse angående den ofantliga tillgång på malm af utmärkt beskaffenhet, son malmfälten i Gellivara innehålla. Det är således naturligt att vi icke lemna detta ämne utan att för egen del dervid knyta några betraktelser. Egentliga syftet med professor Erdmanns resa i Lappmarken var att undersöka mineralrikedomarne derstädes, bland hvilka de sedan lång tid tillbaka bekanta jernmalmfälten vid Gellivara i detta ögonhlick förtjena mer uppmärksamhet än hittills varit fallet, enär anledning finnas att dessa ofantliga, hittills ofruktbara rikedomar, snart nog komma att tillgodogöras och sålunda dels genom framkallandet af en storartad bergsoch brukshandtering påskynda Norrbottens utveckling, dels genom en betydligare tillökning i vår export, bidraga till landets förxofran. Allt hvad de gamla sägnerna vetat att berätta om Gellivara oerhörda tillgång på jernmalm af den rikaste beskaffenhet har fer hr Erdmanns berättelse vunnit beräftelse. Om man besinnar att ett enda af de till 200 fots mäktighet der blottade malmstrecken, eter prof. Erdmans beräkning kan anses innehålia 75 miliioner skepund jernmalm, hvilken vid smältning bör ör lemna omkring 50 millioner skeppund jern, och att antslet af malmstreck, ehuru icke alla hafva samma mäktighet, dock är betydligt, så kan man göra sig ett begrepp om den ofantliga mineralrikedom som naturen här hepat. Visserligen är ett större antal af de grufvor, som under förflutna tider bearbetats, äfvensom månget ännu obrutet malmfält, mer eller mindre orenadt af apatit, men genom den af prof. Erdmann åberopade af direktör Rinman verkställda analysen visas äfven att åtskilliga af apatit orenade Gellivaramalmer deraf innehålla en mindre del än de, för det goda jern de lemna, välkända Norbergsoch Dalkarlsmalmerna. Då dessutom uti åtskilliga af de af apatit orenade malmstrecken vid Gellivara oarten förekommer uti ena sidan af malmgången, anser hr Erdmann dessa malmstreck iunna genom söfring lemna en nästan alldeles ren malm. Och elter utförandet af de af hr Erdmann anordnade arbeten, har det befunnits att såväl Bergshandteringen? äfvensom vestra delen af ?Alliancen4 innehålla en alldeles apatitfri malm,