Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 3

oss, hans köttsliga kusiner, och huru före kommande emot Anna. Och hon sedan, den der listiga och intriganta Anna, huru spelar hon ej sin rol ar likgiltig och anspråkelös qvinna, sjelfuppofiraude mor. Ailt för att intaga den der besten från Amerika. Machilda lutade sig tillbaka emet stolskarmen, tillslöt ögonen och teg. — Du tigerX, återtog Beats, Ydu inser således icke den fara vi och vära barn löpa. Du fattar ej alt Annas afrigt är att komma i besittning af vår kusins förnögenbet.? cOch om så vore?, inföll Mathilda, thvad vill du jag skall göra deråt? — Jag är så klen att jag knappast orkar andas, än mindre tänka, efter denna ansträngande resa. ?Men du orkar vara en fattig sjökaptens hustru, som nätt och jemt kan existera af hvad mannen förtjenar eå länge han lefver; men eom, då han dör har ingenting för sig och sitt barn. Det vore bra mycket bättre om du i stället orkade vara rika Falkensterns ena arftagerska. tKära Beata, du bråkar så fasligt. Vår kusin är ännu unga karlen, endast fyratiotvå år, hen gifter nog om sig. Också tyckte jog det var ganska dumt at antega hjudningen hit till detta aflägena Birgersborg. Hela resan gagnar oss ull ingenting. — Jo,: det skall du få se. Att börja med får han icke gilta six!4 utropade Beata. tDu och jag skulle derigenom bliva bestulna på det af vi och våra barn eljest kunna räkna på. Nej, Mathilda, vakna upp ur din likgiltighet, gör gemensim suk med mig, och vi skola bestämdt lyckas. Följ mig til våra rum, så skall jag gifva dig del af mina tankar. Med en långsamhet, som för Beata var jueret retsam, steg Mathilda upp och följäe henne. (Forte)