Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 3

höjden att Gud var mycket nådig som lät henne vistas på detta sköna Birgersborg och der hemta litet krafter för den kota tid hon ännu hade att lefva ete. Bengt Falkenstern svarade ingenting på allt dette. Hans stränga ögon fästades under hela frukosten icke på någon annan än Anna. Tala, var nägot han tycktes anse sig icke behöfva besvära sig med, utan öfverlemnade åt en hvar att roa sig med antingen tiga eller tala, allt efter eom det behagade dem. Ett par gånger då Beata sade horom en hel massa smickrande saker om hans godbet m. m. böjde han artigt på hufvudet och smålog; men om detta leende uttryckte tilifredsställelse eller ironi, blef svårt att afoöra. Tant Cathorina syntes icke till, och den enda som frågade efter henne var Anna. Efter sluted frukost närmade sig Falken stern dörren, sedan hen bugat sig för damerna och bedt dem anse sig såsom hemma hos sig. Han lade handen på låset, men vände i detsamma något litet på bufvudet, sägande: PTillåt, bästa Anna, att jag för säga dig några ord enskildt.? Auna gick fram till honom. Vill du ej taga din batt och följa mig så kunna vi under vår promenad få sam: tala.4 Härmed gick han ut. Några ögonblick derefter, då Anna hemat sin hatt, fann hon honom stående på trappan, rökande sin cigarr medan han väntade på henne. sHved tycker du, Mathilda?? utbrast Besta då hon och systern lemnades allena i salen. Har du kunnat åse hans uppförande under hela resan, utan att förarga dig deråt. Huru oböflig har han icke varit emot