Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 2

Tre månader var ban borta. En morgon i medio af Maj återkom ändtligen herrn till Birgersborg; men till fru Örners, eller, såsom bon i slägten kallades, tant Catharinas outsägliga förvåning icke ensam. Hans resvagn efterföljdes af tvenne andra, hvaruti sutto tre fruntimmer, fyra barn och tvenne domestiker. Den äldsta af damerna, en liten qvinna med klippska, bruna ögon, som aldrig stodo stilia eller stadigt fästades på något föremål, var fru Beata von Stral, hustru ät en kammarjunkare och köttslig kusin till Fal kenstern. Hon var moder åt en gosse om sex å åtta år. Den som satt till venster om fru von Stral var hennes syster, fru Brun, gift med en sjökapten och moder till en gosse ett par år yngre än herr Allon von Stral. Fru Brun, flera år yngre än sin sy-ter, såg likväl lika gammal ut. Hennes ansigte var blekt, ögonen matta och det hela hade en påfallande prägel af slapphet. Baklänges i denna vagn sutto fruarnas domestiker med piltarna på sina knän. I det tredje och sista åkdonet, en fyrsittsig droska, satt ett ungt vackert fruntimmer, enka efter fruarna von Sirais och Bruns bror. Anna Falkeasterns vackra drag talade om hjertats godhet och själens friskhet.. Euka sedan f,ra år efter att hafva varit gift en dast i tvenne, hade den unga qvinnan tidigt fåtl smaka på motgånger, isynnerhet som hennes man, en sjöoflicer, vid fin död lemnade så obetydlgt efter sig, att det blef otillräckligt för henoe och barnens bergninvg. Det äldsta af dessa var vid fadrens frånfölle något öfver äret och det yngsta endast ett par veckor.