Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 2

hvarmed tidningen beledsagar ett porträtt så af justitiestatsministern frih. De Geer: is Vi hafva icke tillhört dem — vi bekänna n det öppet — som väntat någonting ovanligt m från nuvarande regering. Vi hafva alltid j trott benne om godt, men aldrig om stort. Vi tyckte att hon gick för mycket efter dei stora frågornas ini ilativer, sällan om ens nåi d gonsin före dem; bon tog ej, men togs; alite drig egentligen motsträivig, sträfvade hon !d dock sjelf föga. Att icke sky ljuset, detäriir ett; men att sjell tända det, det är aunst,ik det är mer. För oss, och vi skule äfvenis tro för hela landet, är det icke nog med att vid statens styre hafva den högsta möjliga redbarhet. Äfven den högsta möjliga vis-js het mäste finnas der. Om skeppsbord gäl-ie ler kompassen mer än dygden. Dj Men ändtligen födde regeringen ett foster — ett, men ett lejon. Regeringen kunde verkligen denna gång svara som lejoninnan, när: g hon förebråddes för det hon endast födde!n en unge. Vårdar regeringen denna unge såio att den en dag kan gå på egna ben, eller blir, för att tala utan bild, detta regeringsförslag antaget, då har regeringen gjort sigio väl förtjent af samtidens och efterverldens it tacksamhet — då skall Han, under hvars spira detta skedde, i våra häfder framstå vida större än mången som med Thors kraft! knäckt kopparpansar, för att med oskyldiga; menrniskors biod purpurfärga triumfatorns mantel. Det storartade i detta reformförslag ligger mindre i dess rättvisa, ty den torde icke! längre vara omtvistad; det ligger fastmera 9 i möjligheten, och just deruti ligger också visheten. Att bjuda alit, det hade varit att ;! gifva intet. Det starkt konservativa elemeni tet deruti, som stöter mången, är dock icke annat än en pontonbro slagen i motståndarnes rygg, för att ge dem tillfälle att medi: bibehållen krigsäöra retirera. Det är reträtt: och icke nederlag vi vilja. Försoning ärj lättare före än efter striden, och parlamentärflaggan kunde hissas för sent. i — Svenska Arbetaren uttalar sig om förelaget på följande sätt: tMottaget med ett bifall, som kommit få regeringshandlingar till del, har det kong. i: förslaget till ombildning af nationalrepresentationen, eHer det s. k. representations1 förslaget, blifvit till rikets ständer af regel: ringen öfverlemnadt. Denna tilldragelse är. icke allenast veckans förnämsta politiska händelse, den är, må vi hoppas det, sek :lets mest betydande för ett älskadt foster:land, ty, en gång antaget till lag, skall deti: i krossa dessa hinder, som bundit vårt folks. : och lands vällärd och framåtgående vid för1. I åldrade Ssigter, som hade till syfte den all-. : männa frihetens våldförande till förmån för ; det enskilda sjelfsvåldet. Erkännande hvarje I medborgares menniskovärde, har det ställt ! alla Jika i rättigheter och skyldigheter, med I det enda vilkor att kunna fullgöra hvad i! i attningsväg för upprätthållande af sam-j I hället såsom statsförbund af en hvar kräfi ves. Val och valbarhetsrättigheter har gjorts: i beroende af förmögenhetsvilkor, som med: jarbetsamhet ära för en och hvar tillgäng. liga. De tillfälliga egenskaperna som ej i kunna förvärfvas, af börd och andra medfödda företräden, äro ej vidare bestämmande Iför åtnjutandet af medborgarens deltagande i i lagstiftningen. Penningen är det i den måna som förmögenheten ligger till grund för ett sjelfständigt uppträdande och verIkande inom sambället, och penningen — märken det väl — är en samhällsmakt, en veridsmakt, men ea makt, till hvilken vägen står öppen för alla. Här är ej utrymme att i framlägga det nya förslagets innehåll, nog af att det motsvarar de förhoppningar som I fosterlandets redligaste vänner tfästat vid en representaiionsteform, och att den konung, som låtit det ut.å, har i hälden inskrifvit fsitt namn vid sidan at Sverges största konungar2, och alt den minister, som underi skrifvit det kuvgliga beslutet, har för evärdeliga tider oupplösligen bundit sitt namn vid hans. — Upsala Posten för förliden onsdag yttrar med anledning af det kongl. förslagets framläggande: vOÖtverlemnandet till rikets ständer af K. M:ts förslag till ny riksdaggordning m. m. af den 5 Jan: 1863 är en dagens händelse, som vi hoppas skall blifva epokgörande i vår historia. Allestädes, så vidt man vet, har detta förslag blifvit helsadt med jubel; men det är dock icke ett verk beräknadt på ögonblickets hänförelse; det tål och vinner på en närmare granskning och begrandning. Den nyare tidens samhällsarbete har, der det varit lyckobringande, gått ut på alt sammanjemka stridiga anspråk och intressen. Så gör ock detta förslag. Det finnes inom den bestående representationsordningen förhållanden som äro ohållbara, liksom i några reformvänners programmer fordringar som äro omöjliga. Med lugn vishet går det kongl. förlaget emellan begge; men det uppför på en bred demokratisk grundval en byggnad, inom hvilken de konservativa samhällselementerna hafva fålt ett ingalunda sparsamt tillmätt rum. Alt förslaget är allvarligt menadt, derom vittnar dess visa hänsyn på bestående förhållanden; att det icke är ett hastverk utan en frukt af moget öfvervägande, derom vittnar ej blott dess väl afvägda innehåll, utan ock redan dess geynnerligen omsorgsfullt redigerade form. Heder och ära åt konungen och hans rådgifvare, som på ett sådant sätt taoit vård om vär vicstivaste