Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 2

ii Schweiz i maötamione ej upplefvat ett så oerhördt snöfall. Der snön fallit jemn, så att blåsten ej bildat samimanhopade drifvor, var den öfverallt minst 6 iot och 4 tum ög. Iolla Alptrakterna hade telegratlitieraa blifvit betydligt ekadade. — Upsala universitet. De offentliga föresningarne vid universitetet taga måndagen n 2 Februari sin början, sedan stipendiiuppop med universitetets samtlige stipendiater lörlagen den 31 Januari hållits. De första 14 dasarne af terminen äro, såsom bekant, anslagna ill förrättandet af examina, hvilka nu som bäst pågå. — I Christinekamnsbladet berättas den 9 Januari: A hemmanet Gerdsbergs egor en fjerdedels mil söderut härifrån har, under odling af en stenbunden kulle i ett åkergärde, påträffats en runsten, visserligen till någon mindre del afslagen, men för öfrigt väl bibehållen. Den innehåller 12 tydliga ehuru till en del ovanliga runor uti tvenne rader. Förklaring öfver innehållet lärer man dock icke ännu lyckats vinna. Fernow har om nämnde by, hvilken han kallar Jarlsberg, åtskilligt att förtälja. Märkligt är emellertid att, å han omtalar stenkretsar och grafkummel derstädes, han dock icke känt till nämnde sten, hvilken således för hundrade år sedan redan länge legat kullfallen och gömd i jorden. Egaren af hemmanet, nämdemannen Carl Ersson, har nu med mycket berömlig omtanke låtit uppresa honom på samma kulle endast några alnar från stället der den blifvit funnen. Runstenen förtjenar också stor uppmärksamhet äfvensom tillsyn för framtiden; då den, såvidt vi känna, är den enda behållne inom hela provinsen. Troligen har ingenstädes förfarits skonslösare mot fornlemningar än i Wermland, och beklagligen har förhållandet icke på sednare tider förbättrats: — Tidningen Upsala berättar: Natten mellan den 8 och 9 dennes inträffade, att styrmannen Anders Henricsson Waxholt fråm Norge, hvilken åtagit sig att qvarblifva såsons vintervakt på ett af de norska skepp. som måst vintra öfver vid Sladdarö hamn på Gräsön, och hvilkas besättningar begifvit sig landvägen hem, anträflades ihjelosad i skeppets kajuta. Han hade troligen somnat ifrån den i kajutan uppz gjorda elden, hvilken antändt åtskilliga derförvarade saker, och då eldskenet uppmärsammades från de öfriga fartygen och hjelp ankom var han redan död. Jolden släcktes genast, utan att någon synnerlig skada å fartyget derigenom förorsakats. KE — I Norrteljebladet läses följande intressanta skildring af den liflighet, som under de sednaste månaderna rådt i Öregrund: De sydliga och vestliga vindar, som sedan slutet af sistlidne Oktober varit rådande i Bottniska viken och Ålands haf, hafva småningom till Dargrund och dess skärgård samlat en respektabel handelsflotta af omkring 150 fartyg, hvaraf de allraflesta äro skepp och briggar från 200 till 500 läster, destinerade till all verldens orter, såsom Ryssland, England, Frankrike, Spanien, Algier, Fgypten, Cap och Ostindien m. fl. Dessa svåra trädragare, af hvilka många äro präktiga fartyg, ligga nu till största delen här 1 vinterupplag och förläna den lilla staden, dess hamn och redd en högst ståtlig anblick, så ståtlig, att de sjöfarande sjelfva säga att den ogenomskådliga skog af master, som reser sig i Kullboda hamn midtför staden, erinrar om en af LondonDocks. Af dessa fartyg äro de allraflesta norska; dock finnas här äfven svenska, danska. finska, ryska, tyska, holländska och engelska. Kap tenerna derpå jemte manskapet, som utgöra tillsammans minst 1500 man, hafva, jemte den bar byloniska språkförbistringen, gifvit en högst liflig fysionomi åt staden, på hvars allmänna stälJen norska språket varit det förherrskande. Postkontoret och telegrafstationen hafva varit belägrade från morgon till qväll; för att inkomma i hndelsbodarne har man någon gång varit frestad att söka bilda queue, och till stadens restaurationer, af hvilka det ena betydelsefullt bekommit namnet Hotel Skandinavient, hafva just inga andra än utländningart kunnat armboga sig fram. Det har varit ett lif och en rörlighet öfver allt, som särdeles angenämt brutit af mot det vanliga lugnet härstädes. Dessa 1500 man från en sjö, som alltid suger, I hafva i sanning kräft någonting till föda. De höllo också på att nära nog äta upp Oregrundsboerna, gom beredvilligt sökte att af si.t förråd skrapa ihop något åt de matfriska gastarne, då uändtligen allmogen både häromkring och fjerran ifrån, inseende sin egen fördel, började att strömma hit med allehanda lifsmedel, som i börjar hotade att blifva öfverdrifvet dyra, då t. ex. fläsk i betalades med 8 rår 50 öre, bröd med 3 rdr 50 öre och smör med 20 rdr pundet o. s. v. Med hvarje dag glesna emellertid lederna af dessa unga män, af hvilka många landvägen bejgifvit sig hem. Nyligen hafva sjölägenheter ypj pats för flera. Den 6 innevarande Januari tog bogseringsbåten Färdig 200 man till Stockholm, och den 8 togos 100 man af ångbåten Jönköping, som den 12 väntades tillbaka, dels för att förstärka varulagren i de svårt medtagna köpmansbodarne och restaurationerna, dels ock för att taga en ytterligare laddning af sjöfolk härifrån till Stockholm. Att så här midt i vintern få besök af ångbåtar och höra deras hvisselpipor; att se fartyg för fulla segel ila förbinorrut (Gefle har i dessa dagar fått hem flera fartyg söderifrån), samt att slutligen hvarje timma och stund på dagen kunna räkna stundom ända till 15 å 20 bemannade båtar, genomkorsande hamnen och redden i alla möjliga riktningar, är i sanning en för årstiden så pass ovanlig företeelse, att sannolikt få orter i fäderneslandet, om ens någon enda, kunde erbjuda något dylikt. För, att äfven under den närmaste tiden förläna Öregrund prägeln af ettsvenskt-norskt sambälle, qvarstanna här öfver vinten dels flera norska kaptener — en och annan med fru — dels ock några hundra sjömän till vakt å de qvarliggande fartygen. Och de herbergeras gerna, de norska guttarne, ty de äro, med få undantag, rydliga, välklädda, städade och galanta gossar, ikasom de andra sjömännen här. Om man också någon gång kunnat i otid hafva blifvit väckt af ett kraftigt ohoj? eller ett gudomligt all right från någon sjöman, som först velat purra och sedan bogsera en i något gathörn förtöjd kamrat ut till sjös igen, så har dock i allmänhet denna massa af sjöfolk fört mindre oväsende än man är van att höra af manskapet från en enda Roslagsskuta, . . mv : — Bistlidne December månads invägning af koppar vid falu kronovåg utgjorde 556 ctor 94 skålpd, allt af storgrufvemalm. NEKA SANT INSE TONA 2 von framför sitt namn, kallades allmänneli! gen ?hennes nåd? och var också i allmänhet mycket fallen för alt visa sig nådigt