Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 2

kenstern. ?Nå, i så fall kan väl våningen en trappa upp begagnas.4 Salig nådig fruns! utropade Walter och vände ut och in på sina stora, svarta ögon, likasom han funnit det vara ett vanhelgande att rågon skulle bo der; men utan att afvakta någon vidare befallning af ställets herrskare vände han sig till ett par af be(jen:erna som stodo bakom honom och tillsade att de skulle föra upp de resandes saker, hvarefter han med ett eprång var nere på gården och ur sigte. Emellertid hade de tre fruntimmerpa varit sysselsatta med alt packa en hel massa småsaker ur vagnarne och haft så mycket att bestyra dermed, att de icke alls märkt hvad som passerade emeilan kaptenen och mulatten. Fru von Strals son, den äldsta af det uppväxande sällskapet, satte af i full galloppad ut åt gården, glad att hafva kommit ur vagnen, och då fru mamma var i ordning alt begifva sig in i boningshuset, kallade hona konom förgäfves. Han var icke fallen för hörsamhet. Falkenstern hade yttrat några ord till tant Catharina, som förmått henne att gå in i salen, hverefier han vände sig till fru Beata, sägande: Om du vill göra mig till viljes, så låt gossen vara och tag min arm, så alt jag få resentera dig för tant Catharina Örner Som du icke känner denna vår slägtinge torde det blilva dig ett nöje att göra hen: santskap. Hon har varit så god och ; vården om mitt hus.t von Stral knep litet på munnen. 5; sens arm och fördes in i salen, der ant Öatharina emottog de anlända gä sterna. Beata, hustru till en man, som skref ett