Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 2

Det skall bli såsom ni önskar. Om n! kommer tillbaka om en månad skall ni finna mig här.? EBlir det ingen uppoffring för er af egen beqvämlighet och egna planer? Det skall ej göra mig någon annan oläoenhet än en färd tillbaka till city. Han steg upp och tog sin hatt. Jag måste beoifva mig dit med detsamma, tillade han, sför att ej komma för sent.t tDet är då öfverenskommet oss emellan, sade hon och räckte fram sin hand. Ja, svarade han något sorgset; det är öfverenskommelt. Huru ringa den än var, så plågade henne dock skymten af melankoli i hans sätt. Glömmande alla andra bekymmer för bekymret att kunna muntra upp honom, tryckte hon sakta den hand han räckte henne. Om ej detta upplyser honom om sanningen, skall ingenting göra det, tänkte hon. Det upplyste honom ej om sanningen, men det förmådde en fråga att tvinga sig på hans själ, hvilken han aldrig förut vågat göra sig. Är det hennes tacksamhet eller hennes kärlek, som talar till mig? undrade han. Om jag blott vore yngre, skulle jag nästan hoppas att det är kärlek. Den förfärliga rest vid subtraktionen, som för första gången framställde sig samma dag hon sade honom huru gammal hon var, började åter oroa honom då han gick derifrän. Han drog tjugo från fyrtioen litet emellan hela vägen tillbaka till skeppsredarnes kontor på Cornhill. Lemnad för sig sjelf gick Magdalen fram till bordet för att skrifva det svar miss Garth begärt och tacksamt antaga det förslag hon framställt. Det andra brefvet, hvilket hon lagt åt si dan och clömt, var det första föremål, som mölte hennes blick då hon bytte om plats. Hon öppnade det genast, och som hon ej kände handstilen såg ton på underskriften. Till hennes outsägliga förvåning befanns hennes korrespondent vara ingen mindre än — den gemle mr Clare!