Aftonbladet – 22 januari 1863, sida 2

oo UTVGRCNUtte En svensk författare tog sig för sju år sedan friheten uttala den tanken, aw öfverdrifterna i det s. k. fennomanska sträfvandet i Finland till en stor de! berodde deraf, att ett antal unga män med hufvud, lust och kallelse för behandling af otfentliga angelägenheter kände sig genom censuren och bristen på offentligt lif stängda från all politisk verkeambet och derföre uteslutande vände sig till det såsom litterärt i viss mån lofgilna finskhetssträfvendet, samt att i samma ögonblick som gärdet i någon mån uppgåfves för en fri behandling af alla allmänna angelägenheter och derigenom många banor öppnades för patriotiska tankar och sträfvanden, skulle de fennomanska öfverdrifterna och hvarje dermed semmunhängande bitter reaktion mot den svenska bildningen af sig sjellva försvinna eller sjunka ned tiil en obetydlighet, på samma gång som de kloka bemödandena för den finska nationalitetens Hifande, det finska språkets utveckling och ermed sammanhängande successiva höjande ill litteratur-, skoloch rättsspråk derigenom skulle varrktigare och på ett mera praktiskt sätt befordras. För dessa åsigter blef oämnde författare mycket förkättrad uti en finsk litteraturtidning, som till finska natio nalitetsfrågan intager ungefär samma ståndpunkt, som den bekante J. Levin i Danmark integer i afseende på hvarje arbete eller yttrande rörande danska språket, d. v. s. anser sig ha ett stugs monopolium exelusivum på behandlingen af dessa ämnen och betraktar såsom en personlig fiende hvar och en som derutinnan kan ha åsigter, som i större eller mindre mån skiljö s egna. Emellertid har det ganska riktigt visat sig, alt allt eftersom på dena sednaste ti den det offentliga lifvet i Finland fått en högre lyftning och efterhand brutit en och annan af de skrankor, som förut hämmat dess utveckling, har också i samma mån den öfverdrifna och urartade fennomanien förlorat terräng, så att den redaa nu endast kan anses representerad af ett ringa kotteri. Redan i några års tid har denssmma kraftigt och med tatanz bekämpals af Helsingfors Tidningar och äfven den nya väl redigerade dagliga tidningen lelsingfors Dagblad uppträder med mycken bestämdhet mot de fennomanska öfverdrifterna. Af några artiklar i sistnämnde blad finner man, att det ultrafennomanska kotteriet tycsts vara böjdt att söka inverka på de förestående valen till endtdagen och att höja språksträfvandet till en fana, för att deromkring samla ett politiskt parti, oafsedt åsiglerna i alla andra angelägenheter. Mot denna tendens uppträder Helsingfors Dagblad och ådagaläcger tydligt, alt ett politiskt parti, som ville sätta språkfrågan framför alla andra mål för den politiska verksamheten skulle kunna komma att dagtinga med alla andra natisnens fordriagar, för att få denna ensam uppfylld, och derigenom bli mycket farligt för landets konstitationela utveckling. Det finska bladet yttrar till slut: ?Man behöfver endast tänka sig, huarudana folkrepresentanter man skulle erhålla, ifall dessa toges endast med :fseende å deras utpreglade fennomanska? karakter, för att biträda denna åsigt.. Vi. vilja. dermed för ingen del säga att fennomani? utesluter duglighet att föra nationens talan. Men fennomani, såsom vi sednast sett den definieras, innebär förblindelse för alla andra intressen än språket. tinland står i deallravigtigaste frågor femtio år efter sin tid. Skola vi då, för att lösa dessa frågor, välja män, hvilka för ett sådant förtroende ej ha någon annan förtjenst att uppvisa än att de äro — fennomaner? Och huradan skulle dessa folkrepresenÖT STR RETRO RE RV PRIDN