Aftonbladet – 21 januari 1863, sida 2

har måst kunna inse att från det ögonblick, då till och med den mäktige grannen i öster började reformera sig och de ryska haltbarbarerna att känna sig som ett europeiskt fclk, skulle Sverge vara förloradt, derest det icke först och främst pånyttföddes som ett starkt och enigt folk under fria och lefvande former. SFör norden i sin helhet är en sund och frisinnad reform af den svenska representationen måhända af afgörande vigt. Det fins väl andra momenter för en sammanslutning mellan de trenne folken; men dessa förlora dock en stor del af sin betydenhet, så länge nuvarande stora olikhet i hufvudvilkoret för en social och politisk utveckling existerar. Liksom redan Fredrik VI, då han var svensk kronpretendent, insåg nödvändigheten af att uppoffra den danska absolutismen för att närma landets politiska författning till den svenska, sä kärna nu såväl de styrande i Sverge som det stora flertalet af svenska folket nödvändigheten af alt offra den sista qvarlefvan från medeltiden för att åstadkomina ett närmande till och en lefvande samverkan med brödrafolken i framtiden. Hsar och en i brödrarikena, som inser att de trenne rikena åtskilda och hvar för sig äro för svaga gentemot starka, till en del fientliga grannar, men att de tillsammans skulle utgöra en tillräcklig makt för att häf. da nordens betydelse i det europeiska samhället och tillbakavisa hverje oförsynt inblandniog, hv.rje fräckt intrång från fremmande regeringar och netioner, skall med glädje och ny förtröstan på Iramtiden helsa den dag, då den svenska reformen träder i kraft och en pånyttfödd svensk riksförsamling har öfvertagit värfyet att pånyttföda det gamla och högeinta svenska folket.