Aftonbladet – 21 januari 1863, sida 2

jag har gifvit er tillräckligt mycket att fundera på för en dag. Jag har dessutom ej tid längre, min gigg står och väntar på mig utanför porten. Jeg mäste ut för att flacka kring landet som vanligt. Jag måste utför att plöja indigestionens allmänna fält med den tredubbla plogfåran aloe, scamonpium och gummigutta.4 Han tystnade och vände sig mot dörren. Men jag hade så när glömt, att jag har en helsning från min olyckliga hustru, Om ni vill tillåta henne besöka er ännu en gång, så lofvar hon högtidligt att då inte tappa skon. Jag för min del litar inte på henne. Hvad säger ni härom? Får hon komma ?4 Ja, så ofta hon vill, svarade Megdalen. tOm jag någonsin blir frisk igen, skall den stackars mrs Wragge få komma hit och stanna qvar hos mig., Ar det ert allvar, min söta vän? Om ni inte har någonting deremot, skail jag derförinnan förse henne med några tusen röda, blå och gula aftryck af hennes porträtt. (Man skulle ha kunnat blåsa omkull denna patient, innan hon började begagna pillerna. Men betrakta henne nu!) Hon glömmer alltid saker efter sig hvart hon går, och de mest tillfredsställande resultater, ur synpunkten af annonsering betraktadt, skola oundgängligen bli följden deraf. Anse mig icke för vinningslysten, jag bara förstår den tid vi lefva i. Han hejdade sig för andra gånen på sin väg bori och vände äter om vid örren. Ni har alltid vit en mycket god och snäll flicka, sade han, ni bör belönas derför. Jag skall gilva er ännu en upplysning, den sista innun jag går. Har ni hört någon utanför dörren fråga, hur det var med er? Åh, jag ser att ni har det. Itt ord i ert öra, min söla vän, det var mr HKirkes Han trippade bort från sängen lika hastigt som vanligt. Magdalen körde honom puffa för sina pillar för sjuksköterskan, innan han stängde dörren. sOm någon skulle fråga er häsom, sade han i en förtrolig hvisknings så är mitt namn Wregge, och pil