Aftonbladet – 17 januari 1863, sida 3

RIKSDAGEN UTSEOTTSBETÄNKANDEN. Af okonomintskottet. N:r 43. Tillstyrker, i anledning af Jöns Pers sons från Biekinge län motion, angående med delande af föreskrifter i afseende på sättet: fö postdiligensernes fortskaffande, attrikets stände måtte i underdånig skrifvelse till K. M:t ani ål la, det K. M:t täcktes anbefalla sina befallnings hafvande i de särskilda länen att, efter veder börandes hörande, inkomma med förslag till de antal hästar, som postdiligenserna inom olik: delar af länet böra under olika årstider be gagna, samt derefter utfärda nådig föreskrift umnet. DAGENS PLENA. Ridderskapet och ado:a. K. M:ts proposition om anslag till en ridskola: inrättande vid Strömsholm föranledde någon dis kussion. Frih. Braunerhjelm utvecklade temligen vidlyf. tigt de pretentioner man borde hafva på en 3å dan skola, hvilken had ansåg lämpligast böra anläggas i en större stad, såsom Stockholm eller Upsala, men icke vid ett stuteri, och-att i sist nämnda fall till kollisioners förekommande sko. lan ovilkorligen borde ställas under stuterichefen Grefyve af Ugglas anmärkte vid den föregående talarens yttranden att mån icke. med de ringa anslag, som nu förefinnas, kunde ega så stora pretentioner, beklagade att förslaget erhållit sin nuvarande form så att blott den ena hälften af hvad landtförsvarskomiten yrkat inkommit i k. propositionen. Att begära det som vore otill. räckligt, måste endast föranleda till och räknas som misshushållning. Att anlägga en ridskola uti en större stad skulle erfordra större kostnader, men talaren hade för sin del ingenting emot om ständerna dertill ville Levilja anslag. För. ordade derföre landtförsvarskomitens förslag, hvilket han framlemnade och anhöll måtte till statsutskottet medfölja. Frih. Bennet ansåg ridskolor vid stuterier alldeles olämpliga, emedan afvelsdjuren icke borde ansträngas. utlandet eger sådant icke rum, utan finnas ridskolor i större städer. Kunde icke gilla k. propositionen, men skulle gerna bevilja högre anslag om skolan anlades i en stör:e stad. edan äfven hr Munck yttrat sig i samma riktning, blef propositionen till statsutskottet remitterad. Vid de öfriga propositionernas remitterande förekom ingen diskussion. Deremot uppstod en sådn af ganska liflig och långvarig beskaffenhet vid behandlingen af statsutskottets utlåtande n:r 21, afstyrkande väckt motion om ett anslag af 12.000 rår till tande af utgifter för undersökning af den såkallade Nynäsbarfan. Grefve 4. E. von Rosen ansåg oklokt att på detta sätt afstyrka enskilde från att göra nyttiga undersökningar och hemtade af den uppmuntran, som ständerna för dylika lemnat honom sjelf, skäl till en återremiss, på det att åtminstone det af vägoch vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna ersattningsbelopp at 4000 rdr måtte beviljas. Frih. af Ugglas yrkade bifall. Statsutskottet hade endast hållit sig till den formela sidan af frägån. ltt farligt prejudikat skulle uppstå om enskilde erhöllo godtgör för undersökningar af de kostnader, som medfölja företag, ännu icke till den praktiska nyttan bepröfvade. K. Maj:t hade nog, ifall han ansett företaget vara så riksvigtigt, gjort proposition i ämnet. Det tillhörde Stockholms kommun, för hvilken saken hade största betydelsen, att ersätta kostnaderna. Inga räkningar eiler verifikationer hade medföljt och summan vore jemförelsevis ganska betydlig. Sjelf hade han stått i spetsen för en dylik undersökning, hvarför omkostnaden pr mil varit 500 rdr, men 12,000 rdr för 3 , mil vore alltför öfverdrifvet. Frih. Schultzenheim fann väl utskottets motivering riktig och vacker, men kom ändock till ett anna resultat, ty frågan om Nynäsbanan vore af den största nationela vigt. Ätven föratt komplettera sjökarteverket borde någon uppoffring göras. Då möjligen undersökningen kunde vara nyttig för hela landet, hade det tillkommit ut: skottet att tillstyrka det vederbörande bestämde en lämplig ersättning. Anhöll om återremiss. Friherre Stjern-tedt instämde. Hr af Troi! talade för bifall på samma grunder som frih. af Ugglas, och ansåg att en mera oförskämd och omotiverad motion sällan framkommit. I Malmöhus län, i Småland och Westergötland hade äfven enskilde företagit dylika undersökningar, men icke trott sig kunna begära någon ersättning. Yrkades en sådan. borde denna anhållan framställas hos Stockholms kommun eller landstinget i orten. Deinflytelserikare inom den förstnämnda hade likväl ej ansett saken vara praktiskt utförbar. 12.009 rår voro dessutom alldeles nppåt väggarne. Grefve E. Sparre förklarade att hans yrkande om återremiss ej borde bidraga till införande af något prejudikat; rikets ständers antecedentier, i det de beviljat det ena likartade anslaget och afslagit det andra, visade att sådant ej behöfde befaras. Hufvudstaden vore en för hela riket så (c