Aftonbladet – 16 januari 1863, sida 3

andra artiklar, helst, under år 1860 införseltul-len å 68 artiklar titgjort endast 19,00 rår. Jag frågar eder, mina herrar, cm man kan förea sig, att Frankrike skulle ästa afseende ärtiklar, för hvilka tulluppbörden utgör endast någfå rår om året, och många sådana fin: nas bland de 63 äartiklarne. 3 Hvad nu angår sjelfox traktaten med Fram rike, så synes det mig, sofö bade man från Sverges sida nug länge uppskjutit et åter npptaga de derom redan under Julimonarlier påbörjade. men afbretna underhandlingarne. e svårigheter, hvilka då lågo i vägen, äro numera un danröjda. Frankrike afser numera med handelstraktaterna icke endast att komma i lifligare handelsförbindelser fried andra länder; de äro för detta land ett politiskt system, hvarigenom det söker att utbreda och befästa sitt inflytande i andra länder; och för det inflytrrde, som på den vägen vinnes, behöfver man icke hysa nåfn fruktan. Då dessutom sympatierna mellan rrankrike och Sverge äro ganska stora, hvaronz hvar och en, som vistats i Frankrike, lätt kan öfvertyga sig, samt dessutom de begge länderhas regenthus äro med hvarandra nära beslägtade, måste man antaga att afslutandet ef en traktat dem emellan icke kan möta stora svårigheter. Den beror efter mitt förmenande uteslutande på den skicklighet, som den svenska diplomatien vid underhandlingarne kan utveckla. Man säger att föreningen med Norge lägger svårigheter i vägen, men då Preussen, som stär i tuliförbund med så många tyska stater, nyligen kunnat afsluta en handelstraktat med TFrankrike, bör. det ingalunda ifrågasättas att det ju icke äfven skall lyckas Sverge att göra detsamma. Preussens förhållanden till de andra saterna i tullförbundet medförde tvifvelsutan långt större svårigheter för Preussen än Norge i sådant fall kan bereda Sverge. Preussen lemnade öppet åt de andra staterna i tullförbundet att ingå i traktaten eller icke. Vårt kabinett kan med Frankrike afsluta en traktat för både Sverge oeh Norge. Jag anser väl icke lämpligt att Sverge i diplomatiska underhandiipgar ensamt uppträder, utan dessa böra för begge länderna bedrifvas gemensamt; men traktaten kan afslutas, med vilkor att antagandet deraf göras beroende af de särskilda ländernas representationer, så att, om den svenska riksdagen antager, men det noreka stortinget åter förastar traktaten, den då blir för Sverge gällande. Ett steg till inledande af underhandlingar med Frankrike är redan taget. Som herrarne veta, fick n embetsman i utrikesdepartementet för någon tid sedan det uppdrag att afresa till Paris och utröna huruvitda den kejserliga regeringen kunde vara benägen ait med de förenade rikena afsluta en handelsoch sjöfartstraktat. Detta var dock knappast nödigt, ty så mycket visste man förut. En handelstraktat med Frankrike är emellertid för Sverge af den allra största vigt. Våra affärer med Frankrike hafva hittills varit allt för obetydliga, oaktadt detta land under de sista tio åren i industrielt hänseende gjort så ofantliga framsteg, att det på många områden, dels redan öfverfiyglat, dels hotar att öfverflygla England. Af våra utbyten med främmande Jänder belöpa sig nu endast 5 å 6 4 på Frankrike, men deremot 30 å 40 på England, och orsaken hvarföre våra byten med förstnämnda land äro så obetydliga är företrädesvis att söka i de hinder som svenska handeln der möter, så länge ingen handelstraktat är afslutad. Man bör derföre icke försumma några medel, för att komma till en sådan traktat. Väl har jag hört sägas att Frankrike skulle hysa föga benögeuhet för en traktat med de förenade rikena, men detta kan icke ega nägon grund. Då jag för ett år sedan vistades i Paris, besökte jag en etnbeteman i handelsministeren, med hvilken jag är nätmar bekant; Händelsen gjorde att just han fade handlagt alla detaljfrågor i de handelstraktater, som Frankrike under sednare tider med andra länder ingått. Han uttryckte sin förvåning derbiver, att då Frankrike med flera andra länder afslutat handelstraktater, och deribland med Chili och Perm, dock ingenting afhörts från Sverge. Då jag invände att jag trodde orsaken härtill ligga i obenägenhet å Frankrikes sida fick jag till svar att, ihandelsministeren väl funneg handlingar om gamla underhandlingar, mer att under de sednaste tio åren ingen lapp inkommit, som utvisade att några försök, att åter upptaga underhandlingarne, blifvit gjorda. Han tillade att Frankrike långt ifrån vore obenäget att afsluta en traktat med de förenade rikena, men att Frankrike väl icke borde taga första steget, då etörsta fördelen af en sådsen traktat måste ligga på de förenade rikenas sida. Emellertid hade den franska handelsministern i och för väntade underhandlingar låtit upprötta tabeller öfver de svenska och norska tullsatsernas reducerande till franskt mynt, mått, mål och vigt. Af den norska tabellen, som redan var tryckt, erhöll jag ett exemplar. Den svenska var under ryckning. Säd:nt är rätta förhållandet med den föregifna nbenägenheten å Fravkrikes sida att afsluta en traktat med de förenade rikena, och likväl har man i Posttidningen sökt göra troligt att en handelstraktat skulle stöta på oöfvervinnerliga svårigheter, och att man än mindre kunde hoppas på en sjöfartstraktat, som för de förenade rikena skulle mediöra de största fördelarne. Någon öfartstraktat hade nemligen icke biifvit med England afslutad. Kort derefter afslutade likväl Frankrike en sjöfartstraktat med Belgien, och itet sednare nedsaites äfven tullen på svenskt jern, utan någon så vidt jag vet från Sverges sida dertill gifven anledning. Häraf borde vara klart att några hinder, mot afsiutandet af en handels: och sjöfartstraktat med Frankrike, icke möta å franska sidan, utan att denna för de förenade rikena så vigtiga angelägenhet endast beror på svenska diplomatiens drift och skictlighet. Den person, som i somras i det uppdrag, hvarom jag talat, besökte Paris, har redan återvändt, nien man får väl hoppas att underhandingarne snart skola med allvar upptagas och kraltigt bedrifvas.