ni föra ut henne hiv? åleriog han ånyo till qvinnan. Från rummet åt gården i första våningen, sin.4 in mig vägen dit.4 Han böjde sig ned och tog Magdalen i sina armar. Hennes hufvud hvilade vid hans bröst, henucs ögon stirrade förvånade upp i den redlige ejömannens ansigte. Hon log och hviskade medvetslösa ord till hovom. Hennes själ irrade tillbaka till flydda dagar i barndomshemmet, och hennes få, afbratna meningar vittnade om att hon åter trodde sig vara ett barn och hvila i sin fars armar. uGoda par ppatt, bviskade hon; Shvarföre ser du så l:dsen ut? Stackars Pappa al? Qvinnan gick förut in i rummet åt gården, upp i första våningen. Det var mycket litet och fattigt möbleradt, men den lilla bädden var snygg ceh de få saker som rummet innefattade voro hela och ordentliga. Kirke lade henne varsamt ned på bädlen Hon fattade en af hans händer mid s81a feberheta fingrar. COroa icke mamma för min skull4, oe hon. Skicka cfier Norah. Ki:ke försökte alt eekta lösgöra sin hand, men hon fasthöll den då bott så mycket. ifrigare. Han satte sig vid eidan af hennes säng för stt väata tills det skulle behaga. henne att släppa houom. Qvinnan stod grå tande i ett hörn af rommet och på I Kirke betraktede henne uppmärkssint. Tela, sade han efter en stund medlåg, lvgn röst; tala här i hennes närvaro, och g mig hela sanuingen. I Med måvga ord, under ymniga tårar ta-! are hon. i Hon hade uthyrt sin första våning till detta! runtimmer för fjortoi dagar sedan. Eon