Aftonbladet – 14 januari 1863, sida 2

likartade för alla, så alt icko några vissa ! medborgareklasser såsom sådana uteslutas från ifrågavarande medborgerliga rättighet, hvilket t. ex. enligt nu gällande grundleg är fallet i städerna med dem, som endast : för sjelfförsörjning utöfva ett yr enskilde tjenare, vaktberjening m. fl. för öfrigt det ena yrket icke bör mera det andra berättiga till andel i lag gen, synas skattebidragen till staten vara den bästa gemensamma mäåltetocken för bestimmandet af den gräns, nedom hvilken valrätten till riksdagsman ej må sträckas; och som deltagande för statens högre intressen icke kan : påräknas fallt så långt ned, som intresset för komwunens an2clägenheter, bör nämnde gräns sättas något högre än gränsen för rösti rätt i kommunen. Med afseende derpå, att egandet af fastighet i allmänhet kan antagas dels utvisa er mera tryggad och oberoende stöllining än den vanliga daglönarens, äfven om denne för tillfället eger god för-: tjenst, och dels medföra ett stort intresse för samhällets förkofran och välgång, hvar genom äfven en ringa fastighets värde betydligt ökas, bar likväl valrätten blifvit till förmån för fastighetsegare längre än i fråga om andra, i förhållande till skattebidrogen, utsträckt, i det ett så lågt fastighetsvärde com 1000 rdr rmt ansetts böra medföra valrätt så väl på landet som i stad. Då det erinras, att efter nuvarande grundlags mening besutenhet är ew vilkor för rät tigheten att rösta för fastighet å landet, samt att enligt rikets ständere, af E. K. M. dock ändrade förslag, fastighet i ståd, som i värde understeg 2000 rår, ej skul!e giiva egaren rösträtt i kommunens angelägenheter, torde förslagets begränsning icke vara för högt salt, ehuru något i penningar bestämdt minimum af fastighets värde hittills icke erfordrats för fastighetsegares rätt att deltaga i riksdagsmannaval. Bestämmelsen, att andra än fastighetsegare icke tillerkännes valrält med mindre de ega en ärlig inkomst af 800 rdr, kan måhända synas strängare. Den är likväl jemförlig med hvad som ru eger rum. Många s. k. sjelfförsörjare, vaktmästare och enskilda tjenare, som hittills varit från valrätt uteslutaa, ega denna inkomst, och ända till dess genom sednaste bevillningsförordning bestämmelsen om minimiafgift för borgare i städerna borttogs, skulle handtverkare och de öfriga borgare, som ej ansågos ega högre inkomster, i lägsta klassens städer erlägga 4 bevillniog minst 6 rdr, då deremot bevillningen för 800 rår inkomst enligt nu gällande bevillningsförordning ut gör endist 5 rdr. Af de nu valberättigade torde ingen, om hans verkliga inkomst uppskattas, blifva genom denna bestämmelse utesluten, och nägot behof att längre utsträcka valrätten har ännu icke gilvit sig tillkänna. En sådan utsträckning skulle dessutom blifva af en vida större betydelse vid val der alla väljandes röster beräknas lika, län vid omsröstningar med den hittills bruk: liga beräkningen efter en graderad skala. Som efter gällande bevillningsstadga arrendatorer af jordbruksfastighet i allmänhet licke erlägga bevilining för inkorsst, huru stor den än må vara, har, på det ej större I delen af denna klass af medborgare skulle från valrätt uteslutag, genom en särskild besltämmelse dem tillagts valrätt, derest den arrenderade egendomen uppgår till sex gånger det värde, som minst erfordras för faIstighetsegares rösträtt. i I I frågan om medelbara eller omedelbara val, hyser jag för min del ifgen tvekan ait tillerkänna företrädet åt de sednare, så vida ide förra skola inom redan berättigade katei gorier förrättas genom elektorer, hvilka utses endast för att förrätta ett visst val, utan att i öfrigt hafva något med hvarandra ge-; mensamt. Af de valberättigade lärer man nemligen icke kunna förvänta nägot iniresse I för den förberedande åtgärden att välja en I elektor, om de icke hysa intresse för det slutliga resultatet eller utgången af sjelfva riksdag: mannavalet. Men hysa de intresse för det slutliga resultatet, så utse de sannolikt till elektor den som röstar på deras egen kandicGat, utan afseende på, huruvida elextorn för denna befattning eger de utmärktaste egenskaper, hvilka dessutom äro svåra att bedöma; och hela syftemålet med de medelbara valen är då förfeladt. Hö till kommer, att faran för otillbörlig inveri kan på valen är vida mindre, om denna måste riktas emot en hel menighet, än om i blott ett ringa antal elektorer behöfver vin. I nas. I ett glest befolkadt land äro likväl de, omedelbara valen i verkställigheten förenade med svårigheter. Utan föregående öfverläggningar uppkommer nemligen lätt fen alltlör stor splittring af rösterna, men talrikt besökta valmöten äro svårare att åstadkomma ju längre väg de väljande måIste färdas till samlingsplatsen, Sådana mötens oumbärlighet blefve visserligen mindre, om det föreskelves, att de väljande endast finge rösta på dem, hvilka framställtsig såsom kandidater. Men äfven kandidaturen förutsätter, att en politisk trosbekännelse aflägges införvalmännen och torde dessutom alltförlitet öfverensstämma med det svenska Iynnet för att böra hososs obligatoriskt föreskrifvas. Riktigheten af sjelfva dess grund; kan ock ifrågasättas, ty det är andras förtroende och ej sjelförtroendet, som är representantkallets rätta ursprung. Af sådan anledning hafvai förslaget omedelbara valicke blifvit ovilkorligt töreskrilna annorstädes än i de städer, hvilka ega att; nina mad andra ntca riloedamemän utan