Aftonbladet – 14 januari 1863, sida 2

BE. K. M. har redan vid riksdagens öppnande uttalat sin åsigt alt i formen för na-: tionalrepresentationen förefinnas väsentliga brister, som försvåra en lefvande vexelver: kan mellan styrelse och folk. i Invecklandet och försvårandet af de offentliga endenas behandling höra, efter min föreställning, icke till de största bristerna af denna form. HBjelfva dess grund; har blifvit med nuvarande geamhällsförhål-: landen mindre förenlig. Den skulle icke i förflutna tider förmått värna vår frihet och befrämja vår utveckling, så som den gjort, i tt ora den icke motsvaiat nationens tänke och utbildats efter dess behof. Men natio.! nens och tidens förändringar påkalla motsvarande förändringar 1 formen för vår nationalrepresentation. Ett ofullständigt organ. för den representerade delen af folzet, utestänger den från representationen hela sam-: hälleklasser, hvilkas deltagande deruti på-! kallas af hennes eget ändamål, och — hvad ännu betänkligere är — den hotar att åt len ena hälften af representationen gifva en ör det helas jemnvigt vådlig tyngd. Under det sjelfva tidsandan oafbrutet arbetar: på alt minska de två första riksståndens politiska vigt, vinna de begge andra för-: stärkning genom de efterhand i representationen ingående nya element r, hvilket s olik-artade beskaffenhet förhindrar deras sam-; manförande i ett särskildt riksstånd — om sådant eljest vore verkställbart eller lämp-. ligt — och hvilkas oförenlighet med grunden för de två förstnämndes representationsrätt tvingar dem in i de två andra. Den , sannolika följden häraf är att en öfverv gande del af representationens makt, utan. ; motsvarande ansvar, småningom öfvergår:! , till dessa sistnämnda, och att dermed deni sitt inre upplösta ståndsförfattningen af sig sjelf sammanstörtar. Beskaffenheten ef den ;nya representationsform, som i denna händelse kunde komma att träda i stället för den gamla, beror af omständigheter, eom I hgga utom den menskliga beräkningen; och lätteligen skulle dervid en strid om representationsformen kunna förvandla sig till en strid om statsförfattningen. En sådan fara bör i tid afvärjas, och enda sättet synes mig vara att, innan den nuvarande författningen , sönderfaller, bereda väg för en annan representationsform, som bättre motsvarar j samhällets bekof. Ali tanke på bibehållandet af en ståndsrepresentation måste härvid desto hellre öfI vergilvas, som ståndsbeareppen redan i det närmaste förlorat sin betydelse utom repre sentationen, så att stån ens bibehållande åer , ensamt underhåller en söndring mellan folz; klasser, hvilkas intressen till stor del icke äro skilda genom annat än institutioner. Redan cet korcstitutionsutskott, efter hvars förslag vårt ruvarande statsskick blifvit ordnadt, ansäg denna ståndsfördelnivg såsom i det hufvudsakliga felet i vår representation; och den samhällsutvecklinpg, som sedandess fortgått, öfverallt i en ståndsupplösande riktning, har gifvit domen öfver denna instilution allt starkare etöd i det allmänna tänke, fältet. i Elt särskildt tecken på tidens mognad för ståndens politiska upplösning är stiftandet genom stånden sjeliva af en provincial, representation, grundad på samfälta val, :ulan att dervid någon enda röst blifvit höjd till försvar för ståndens rätt. I En institution, som sålunda numera gaknar underlag, torde icke länge kunna bestå. Och älven för dem, hvilka häruti se en olycka, bör det vara önskvärdt, att förändringen sker under en tid, hvilken lemnar rum för moget öfvervägande af hvad som bör sättas i stället. Ett uppskof nu kan medföra nödvändigheten att behandla , den samhällsvigtiga frågan på en tid, då en tlösning på den fria ö:verlygelsens väg möler större svårigheter. Det är möjligt att ! vi ännu icke kommit nära gränsen af detta för sent, som dock mången gång oväntadt : genljudat öfver andra länder; men jag kan j icke inse något skäl hvarför närvarande : ögonblick skulle vara för tidigt. Utan starka meningsstrider kan visserligen icke en representationsform någonsin omi bytas, men om ståndens upphäfvande icke är annat än en tidsfråga, så bör den oundvikliga brytningen, sävidt möjligt är, påi skyndas, ty den måste blifva svårare i isamma mån som stånden blifva mera stridande mot tidsandan. Under nuvarande förhållanden bör det vi(dare kunna förväntas, att alla de, som i i ståndsrepresentationens upplösning se ett : vigtigt steg till befrämjande af fäderneslanj dets bästa, skola, för vinnande af detta mål, finnas benägna att, äfven med någon upp:offring af egna meningar, medgifva införani det i den nya representationsformen af sådana bestämmelser, som äro egnade attundanrödja eller minska de tveksammes betänkligheter. Jemte det jag på dessa grunder anser det vara lika angeläget för konung och folk, att representationens ombildning utan upp; skof företages, finner jag första vilkoret för enna ombildning böra vara, att de nu! varande rikestånden komma att helt och I hållet upphöra. I Att åter, i stället för en ståndsindelning, I antaga en klassindelning, bestämd efter de i borgerliga lifvet framträdande intressena, I gålve en godtyckiig och i lyckligaste fall I endast för tillfället hållbar grund. Mång:falden af dessa vexlande och i oändlighet I skiftande intressen tillåter ej representeran