Aftonbladet – 10 januari 1863, sida 4

en långvarig dödsångest eller fysiska lidanden försvinner detta ämne och upplöser sig i sina elementer, eller dessa ingå andra föreningar, medan det qvarstannar i köttet, om djuret dödas plötsligt eller har en kort dödskamp. (G. H.-T.) — Ea förskräcklig elyckshändelso har nynden tilldragit sig i närheten af Lyon. En tunn bindare var nere i sin källare sysselsatt med att. rengöra en tvnna. Han begagnade härtill sprit, hyarmed han hade öfvergjutit de inre sidorna af tunnan. Men som öppningen var för trång för att han sjelf skulle kunna komma igenom, satte. han sin son, en gosse på 10 år, ned itunnan för att fuliborda arbetet. Gossen klagade öfver, att. har icke kunde se, och fadren var nog oförsigtig att stieka ett Jjus ned till honom, hvarvid spriten antändes. Gossen insveptes ögonblickli-: gen i ett eldhaf, hvarigenom endast hans till. hälften qväfda. nödrop banade sig väg. Den: olycklige fadren gjorde de mest förtviflade för sök att räcka sonen, som instinktmessigt hade. hukat sig ned på botten af tunnan. Slutligen, sedan han hade fått sina händer alldeles för brända, måste han afstå från striden med det eld-sprutande svelget och störtade nu halft vansinnig ur källaren under utrop: Hjelp, hielp! Jag har dödat mitt barn! Personer skyndade till hjelp, men då de kommo ned, funno de elden släckt. Barnet lefde ännu, men dog samma natt, mindre till följd af de yttre brånnsåren, ehuru dessa voro allvarsamma nog, än af de inre skador, som förorsakats genom inandningen af den glödande luften. : — En lyock!ig händelse. Levant Herald af a. 19 November berättar följande komiska historia: I söndags fick sultanen plötsligen ett anfall af mycket svår tandvärk, och ögonblickligen skickades bud efter hr Roux, sultanens tandläkare, att han skulle komma och draga ut den kejserliga kindtanden. Den förnäme tandläkaren kunde emellertid icke fås rätt på; han var utgången på jagt. Ridande bud blefvo utskickade i alla riktningar, men hr Roux stod ingenstädes till att finna. -:ultanen rasade under inflytandet af de olidliga plågorna. Kammarherren och hoffolket, både höga och låga, voro förtviflade. Då erinrade sig plötsligen en ibland dm, att på en vindskammare midtemot GalataSerai bodde en fattig syndare, som, jemte det: han ntöfvade andra grenar af läkarekonsten, äfven befattade sig med att draga ut tänder, och som endast fattades fpatienter, på hvilka han. kunde tillämpa sina kunskaper. — Allah vare: lofvad! — Man skickade på ögonblicket bud ef-: ter den fattige qvacksalfvaren, som i bast tog sina instrumenter och begaf sig åstad. Då han. ankom till palatset, insåg man straxt, att han, som han såg ut, i en luggsliten, trasig rock och. med ctt för öfrigt just icke heller aptitligt yttre, omöjligen kunde visa sig i sultanens närvaro eller vidröra de kejserliga tuggningsverktygen. Huru brådt det än var, måste han underkasta sig badning o. 8. v. och förses med andra kläder, hvilket emellertid med tillhjelp af ett dussin tjenare verkställdes i en handvändning, och kort derefter var hans majestät utan någon vidare olägenhet befriad från den generande kindtanden. Då operationen var lyckligt öfverstån-. den, underrättade sig sultanen om den nye Jä karen3 personliga förhållanden, och då han fick veta, att lyckan i en följd af år vändt honom ryggen, beslöt han att förbättra hans vilkor och skaffa honom bättre dagar. Utan attvidare fråga efter diplomer och examensbetyg utnämnde sultanen honom på stället till sin liftandiäkare med en månadthg lön af 1600 turkiska piaster och skänkte honem genast en ansenlig summa penningar och ett vackert hus. — Negrors piskande medelst maskin, En korrespondent till tidningen Missouri Democrat meddelar om denna besynnerliga industri följande: Våra läsare veta kanske icke, att det finns personer i Nordamerikas södra stater, hvilka ombesörja negerpiskning såsom en formlig näringsgren, och dock är detta händelsen. Man har till och med helt nyligen uppfunnit en förbättrad maskin, medelst hvilken piskningen verkställes en gros. En dylik inrättning finnes i Mayena, 25 eng. mil härifrån (Helena i Arkansas) vid S:t Francisko-vägen. Piskningshuset, såsom det kallas, är omkring 6 fot långt och bredt och 10 fot högt. Omkring två horizontala bjul, af hvilka det ena medelst ett drifhjul står i förbindelse med ett större, löper en bred läderrem, hvarpå en mängd omkring 2 tum långa läderstroppar äro fästa. En kraftig neger sätter hela maskineriet i rörelse. När detskall begagnas, bindes en pisksnärt af tillräcklig längd vid hvarje stropp. Omedelbart intill piskningshuset stöta kontoret och afklädningshuset, der offren afklädas och hvarifrån de, 6 på en gång, föras in i tortyrrummet. Dörren stänges, negern håller händerna på vefven, och med klockan i hand befaller nu egaren, att maskinen skall sättas i gång. Hjulen hvirfla omkring med en fart af ungefär 200 omvridningar i minuten, och de olyckliga offren hudflängas från hufvud till fot af tusentals slag. Femton minuter anses af maskineriets egare -— Hampton Jones — såsom iagom lång tid piska ett halft dussin negrer på behörigt sätt, och priset är också mycket illigt — 1 pr man! Hvad kan man mera begära? Helvetews qval kunna ej vara värre! När de femton minuterna tilländagått och de arma delinqventerna föras ut, skälfvande och blödande, äro de mera döda än lefvande. Plantageegarne på många mils omkrets skickade sina negrer till denna inrättning för att piskas, och egaren gjorde lysande affärer, till dess unionstruppernas ankomst gjorde slut på denna ädla industri. — Ett kuriöst dokument fråga fransmännens kagorande I Tyskland under Napoleen I. Följande reqvisition har nyligen blifvit funnen och inlemnad till en tysk tidning, som aftryckt den: Herr (fransmännen voro artiga och kallade alla för herre) Schuter, boende i n:r 121 Gertrudenkirkhof, anmodas härmedelst att på första kantonens polisbyrå aflemna ett skålpund charpie och ett nattkärl, och detta inom 2 gånger 24 timmar, vid äfventyr af militärisk exekution. Hamburg den 6 April 1814. Rider, Mottaget. Mär. Westphalen. De reqvirerade sakerna voro ej tillskrifna med handstil på sedeln, utan tryckta, hvaraf det vill synas som om fransmännens behof af nämnda artiklar varit mycket stort, helst man, för att erhålla 1 charpie och en vace de nuit, till och med hotade med att i händelse af uraktlåtenhet nulta dan havtnnada val tan