Aftonbladet – 9 januari 1863, sida 3

person. Hon är cetw förträfflig , varmhjertadt fruntimmer, men med häftigt lynne och ringa omdömesförmåga. Hon är Norah innerligt tillgifven och djupt intresserad af hennes välfärd. Af allt hvad jag kan fiona, blef hon genast och i amiralens närvaro mssnöjd med den åsigt som han yttrade, såsom i högsta grad verlds slig och sjelfvisk ; sedan han var gängen, tolkade hon hans tal som en vink åt henne att afböja hans bror-: eons besök — en uppenbar förolämpning emot en dam i hennes eget hus. Detia var redan dårskap nog, men ännu värre skall dock komma. t5å snart er farbror gått, skick kade mrs Tyrrel, tanklöst och olämpligt nog, efter Norah, upprepade det samt al, som hade egt rum, och varnade henne för det emottagande hon kunde bereda sig på af den man, som för er var i fars ställe, ifall hon antog ett giltermålsanbud af er. Då jag säger er att Norabs trofasta kärlek till sin syster ännu är orubbligt lika stark och att, under den ädla under enhet, hvarmed hon bär de B 1 Veå rne i sitt öde, gömmer sig en stolt känslighet för alla af förödmjukelser djupt rotad i hennes karakter, så skal ni äfven fatta rätta bev segrunden till det alsläende svar, som med ullt skäl NS plågsamt bar Ölfverraskat er. De äro alla oc klaudervärda. Er farbror gjorde orätt ud att så omständligt och obetänksamt yppa sina inkast. Mrs Tyrrel hade orätt uti alt taga humör och avse sig förolämpad, der ingen förolämpning var åsyftad. Och Norah hade oritt, då hon lät stoltheten och ena bopplös tillit ön sin syster, som säkert ej kan delas af ngon annan menniska, mera inverka på sitt bandlingssätt än en tillgifvenhet, som skulle hefrva betryggat hennes ånd för heta livet.