Aftonbladet – 9 januari 1863, sida 3

varit hindrad från att mottaga nyårsupp vaktningar. Magistratens nyårsadress, som afgafs sär. skildt, var föga olik stadsfullmäktiges. Af. ven den framhöll med oro den varande tvi. sten mellan kronan och representationen och hoppades att konungen skulle finna utväg till endrägtens återställande. I följd af bomullsbristen äro 250,000 menniskor, som lefvat af bomullsindustrien, nu utan arbete och bröd. Preussiska kabinettet har blifvit synnerligt retadt deraf att Österrike på senaste tiden begynt visa några liberala miner. Det har t. ex. utfärdat en ny tryckfrihetelag, som förmenas vera mycket friare än den preussiska, och det har förklerat sig stämdt för iorättande ef en särskild församling af fullmäktige från alla tyska staters folkrepresentation, hvilken skulle handlägga gemensamma ärenden i bredd med förbundsdagen. Detta liberala sken hes Österrike gör en sådan kontrast mot det reaktionära väsendet i Preussen, att hela Tyskland desto mera harmas öfver Preussen och vänder sis ilrån det. Preussieka utrikesministern von Bismarck lärer hafva med odiplomatisk öppenhet? gifvit luft åt sin förtrytelse häröfver i samtal med det österrikiska sändebudet i Berlin, gretve Karolyi. Han skall ha förklarat att h.n ämnar snart återkalla preussiska ombudet vid förbundsdagen, utan att sätta någon annan i stället, och han skall hafva på fingrarna uppräknat de särskilda -illfällen, då det varit på ett hår nära att preussiska sändebudet i Wien skulle ha blifvit återkalladt. Dessutom skall det ha talats om möjligheten of ett krig och att tills vidare Hannover och Kurhessen skulle ockuperas af preussiska trupper. Br v. Bismarck skall ba yttrat att om ett år 1859 komme igen skulle Preussen ganska eäkert icke bli neutralt, ty ?vi måste ha luft i Tyskland, och Österrike klämmer ihop halsen på oss?; dessutom jorde de inre förvecklipgarne det nödvändigt för Preussen att rikta sin verksamhet utåt 0. s. v. PORTUGAL. Konungen har förärat italienska sändebudet i Paris, hr Nigra, storkorset af Jesu Kristi-orden. ITALIEN. Kabinettets alla medlemmer iro af den åsigten, att det vore att skada Italiens po-, litiska kr. dit, att efter franska utrikesministerns cednaste not för närvarande återkom. i ma till romerska frågan. Drouyn de Lhuys har försatt denna fråga på en terräng, hvarpå den knappast skall kunna länge qvarstå; ty han har frånträdt den princip, som utgör grundvalen för det franska kejsardömet, nemligen den rätt af sjelfbestämmelse, i fråga om sina herrskarc, som tillkommer de moderna folken. Hvarje underhandling meljan Frankrike ock Italien vore så mycket trektlösare, som det sednare landet vid första försöket att förneka dess rättigheter, skulle nödgas uppträda deremot. Italienska regeringens återhållsamhet synes äfven rådlig i afseende på det goda förhållandee mel-. lan de båda folken. Då man ej för ögonblicket kan ti lvägabringa någon öfverenskommelse, så är tystnad och afvaktandr den bästa och värdigaste politik. Grefve Paso-; ini säger uttryckligen i sitt cirkulär, att kabinettet ej ämnar afstå från någon af Itali-! ens rättigheter, eller hyser afsigten att förneka parlamentets högtidliga omröstning. För öfrigt är denna Italiens hållning rättfär, digad ur andra synpunkter. Kejsar Napo-! jeon tror sig just nu kunna hos den helige. fadren utverka några medgifvanden, i fråga, om reformerande af den romerska förvaltningen. Hvarföre skulle Italien frukta för: detta experiment? Det bevisar tvertom stor! slokhet, att italienska regeringen ej på nåsot sätt störer detta försök. Hvarje frihet som skänkes Roms borgare måste minska ansvaret för det öfriga Italien, och om påfvens undersåter kunna nöja sig med oktroerade reformer, eå skall dock Italien aldrig ;slömma, att det är fråga om en rättighet, som står främst af alla. Italien vill att ronarne må få fritt bestämma öfver sitt eget ide, det må ske till fördel eller skada för len italienska enheten. Romarne ensamma vafva algöranderätten. Hufvudsaken är att rankrike utrymmer Rom. Denna åtgärd är ) let mål, hvartill de af Frankrike föreslegna cformerna nödvändigt mäste föra, och Itaien gör rätt uti att lugnt afvakta utgången ff tilldragelser, som ingen kan förutse. Parlamentet tros komma att ånyo samnanträda mellan den 20 och 25 dennes. Från Turin berättas, att hemliga rekryteingar egt rum i åtskilliga delar af Toscana ch flera vapennederlag hade blifvit inrätade. Prefekterna hade af regeringen fått efallning att med kraft uppträda mot alla lylika företag. Från Varesotto vid schweiziska gränsen ;erättas, att 200 smugglare passerat nämnde ort, kommande från Schweiz, lastade med vÖssor, revolver, krut och kulor m. m. Insen visste till hvad ändamål dessa vapen voro ämnade. Detta smugglingsförsök med lylika effekter var ej det första, uten flera lylika hade föregått detsamma. R-egerinen i Turin hade blifvit underrättad om saen och vidtagit sina mått och steg för att undra fortsättningen af dessa tilltag. BPmot slutet al 1559 väcktes i Milano ett I örslog att en dyrbar eåfva skulle af stadens lamer öfverlemnas till kejsarinnan Eugenie, : ah att hänat haetvdanada nanninnahalnnun än Ja,