gen qväfva odlingshågen, ödelägga landtbruket, samt i och med detsamma hela riket. Erfarenheten har försäkrat oss om att kunn: exportera säd. Rikets behof fordrar, att denn? export genom ett förbättradt åkerbruk, utvidgade odlingar allt mer och mer ökas. Då gifves inger säkrare afnämare att påräkna än Norge, som med några kloka och liberala anstalter, blir def åtminstone ett sekel, om ej beständigt; emedan ett hårdare klimat, mindre åkerbrukshåg och in: sigt, osäkerhet i besittningen, med flere orsaker, ligga till grund för denna vår förmodan. Om nu dessa betraktelser omfatta någon san ning, och tillämpas på den lättare afsättning By elfs vallndrag erbjuder; så böra vi ej uppehålla E. K. M:t med något vidlyftigare i detta ämne. Endast det tro vi oss böra tillägga att närvarand: belägringsoch blokadtillstånd tiil sjöss anvisar Sverge och Norge till en närmare vänskapsfull förbindelse, emedan vi tyckas behöfva hvarandra, — — — — Slutligen bör ej förbigås att ammärka, huru som undersökningarne nu äro gjorda vid nästan det lägsta vatten som efter en torr sommar kan ega rum, och att sammanlagde fallen nu endast utgjorde två fot och en tum. Carlstad den 21 Oktober 1811. B. von Platen. 0. af Webeli. Rätteligen utdraget intygar C. A. Lindblom. Enligtjernvägsundersöknings-komitöns förslag af den 25 Oktober 1559, kan Byelfvens segelled bringas till lika dimensioner med Göta kanalens för lika kostnad med ungef. en half mil jernväg i Wermland. Segelleden har emellertid efter gjorda förbättringar redan länge varit begagnad och enligt hosgående tabell i medeltal under sista 5 åren derå passerat 668 ångfartyg, 2755 segelfartyg och 2468 eltpråmar. Jernväossträckans Arvika—FEda stora vigt för jordbruksoch ladugårdsprodukters m. m. afsättning ifrån de bördiga trakterna kring Wenerna och hela Göta kanal till det inre of Norge lärer icke undfalia dessa bygders invånare, som dock säkerligen helire taga vägen direkte dit inomskärs öfver Arvika än öfver hafvet från Göteborg.