Aftonbladet – 9 januari 1863, sida 3

londe i denna månad — sade mig min hus: bonde att han hade blifvit högligen bedrötvad genom ett bref ifrån er, som på moroonen hade kommit utrikes: ifrån och hvilket innehöll dåliga nyheter. Hvilka de voro, sade han mig ej, men aldrig, under tlla de är som jeg varit anställd i herr amiralens hus, har jag sett honom så beklagligt orolig till sinnes och sig så olik som på denna dag. Emot natten y cktes denna oro ännu mera tilltaga. Han var så nervöst retlig at: han ej kunde lida mr Mazeys tunga andetag utanför sin dörr, uten befallde den gamle mannen att för den natten sofva i ett af rummen inom denna korridor. Ehuru till stor ledsnad fann sig mr Mezey dock tvungen att lyda. Som vårt enda medel utt hindra herr amiralen frön att under sömnen etiga upp och lemna sitt rum nu var tillintetgjordt, beslöto mr Mazey och jeg att ömsecvis vaka under natten, sittande i ett af delediga rummen, som gränsa till herr amira lens Ng kammare. Vi kunde ej uttänka något bältre sätt, då vi visste att han ej skelle tillåtit Oss att inlåsa nom, hvartill vi ej heller on möjlighet, om vi också emot hans vilja hade önskat göra det, då vi ej egde hens kammarnyckeli våra händer. Jag vakade de båda första timmarne och sedan intog mr Mazey min plats. Sedan jag en liten stund hade varit inne i milt eget rum, kom jag alt erinra mig att den gamle mannen bör illa, och att, i fall hans ögon af trötihet föllo ihop under natten, skulle hans öron svärligen förmå varna honom i händelen rågot inträffade. Jag klädde mig åter och gick tillbaka till Mozey. Han var hvarken sofvande e vaken, lika mycket det cua som Cet ar En förskräckelse fat isg vet ej rätt hvar re — och fade m