Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 3

af natten hade lemnat sitt rum, eller ej? Om, genom någon olycklig tillfällighet, ban just nu fått ett anfall af alt gå i sömnen, så voro tofflorna i Mazeys hand ettopmkullkasteligt bevis på ett högst oroande förhållande: hans berre måste med bara fötter hafva vandrat omkring under den kalla natten i trapporna och på stengolfven i detta gamla hus. tHerren gifve ett han må hafva hållit sig stilla!X mumlade Mazey, derrande af fruktan, trots allt sitt mod och sitt rus, vid blotta föreställningen om en sådan möjlighet, Om hans nåd har gått i sömnen 1 natt, så blir det hans död!4 Med våldsam ansträngning jagade han för ögonblicket bort rusets töcken från sina tankar — stark i sin trohet, lik hundens till sin herre, om också ej stark i något annat fall. Han betraktade bädden med klarare ögon och redigare sinne. Magdalens förs tighetsmått att ställa den tillbaka på dess vanliga plate, ingaf honom naturligtvis den öfvertygelsen. att den aldrig hade varit dlyttad. Dernäst undersökte han noga täcket. Ej den ringaste fördjupning deri vittnade om spår efter några fotsteg. Här visade sig således det tydligaste bevis — åtminstone såvidt det syntes för hans förvirrade blickar — att amiralen allsicke hade lemnat sitt rom Jag får dricka skålen, söm vanligt, i morgon! mumlade gubben Mazey, innerligt belåten. Följande minut fördunklade ruset åter hans begrepp och veteranen tog sin tillflykt till det vanliga läkemedlet alt kryssa sig fram och åtår i korridoren poder det hon iobiliade sig att han höll vakt på ett-skeppsdäck, ptraxt sedan solen hade gätt upp, hörde Magdalen oförmodadt huru nyckeln vreds om i låset. Dörren öppnades och gubben Mazey visade sig åter på tröskeln. Rusets