Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 3

GARDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Ridderskapot och adeln. Vi meddela i dag en kort öfversigt af förhandi lingarna i gårdagens plenum, som afslutades först i sent på ce. im., hvarföre vi då endast hunno meddela resultaterna. j I! Ekonomiutskottets betänkande n:o 18, tillstyrkande en sådan anordning, att Smålands husarer ; kunde förvendlas till infagteri framkallade nå: gon debatt. Grefvarne H. och ÅA. G. Taube sökte bemöta det af utskottet anförda skäl, at Små;land ej skulle vara lämpligt för underhållande iaf ett kavalleriregemente, samt att andra närI gränsande bördigare provinser bättre vore istånd : fullgöra remonteringen och bära tungan af rusttjensten. Hästafvein hade utvecklat sig så i Småland, att provinsen sjelf inom kort vore i tillfälle bestrida remonterirgen, hvarjemte de förklarade sig anse smålandshästarne lika goda, uthålliga och starka som andra provinsers. Ani gående priset på remonter upplyste de, att meE elpriset under de sednaste 5 åren hade uppgått : till 408 rdr 775 öre. För öfrigt ansägo nämnde tal., att det vore mindre välbetänkt att nu upplösa ett vackert och i godt skick varande regemente, som med heder fyllt sin plats inom armån. Grefve F. Rosen åberopade sin reservation och ansåg det i formelt hänseende oriktigt, att utskottet särskildt behandlat denna motion, utan att i sammanhang dermed upptaga andra motioner, som blitvit väckta i enahanda syfte, i hvilket fall utskottet sannolikt skuile kommit till ett annat resultat än nu. Hr Lage hjelm upptog äfven utskottets argumentation tll vederläggning och utvecklade i ett längre anförande de skäl, som han ansåg tala för bibehållande af ifrågavarande regemente. Hvad Smålands olämplighet tör hästafvel anginge, var tal. af en motsatt åsigt, och hvad vidkomme tungan af rustijensten, hade man redan under Carl XI:s tid, då indelningsverket organiserades, ansett provinsen kunna tåla densamma. Sedan dess hade provinsens förmåga att bära nämnde onus betyåligt ökats. Tal. meddulade derefter några statistiska uppgifter rörande förhållandet mellan rusthållshemmanens taxeringsoch försäljningsvärden; ansåg, att konungamakten i alla frågor, som rörde armåen, borde vara mycket mån om att ej lemna initiativet åt folkrepresentationen, samt att denna fråga ej borde afgöras på grund af en enskild motionärs framställning, utan borde man afbida en kongl. proposition i ämnet. Tal. afslutade sitt föredrag med att vädja till regementets higtoriska minnen. Grefve C. Mörner anmärkte, att rusttjensten var minst tryckande i de orter, till hvilka motionärerna hörde och erinrade, att tungan af detta onus betydligt underlättades af augmentsräntorna. För öfrigt förklarade tal., att han mindre här afsåge sjelfva saken, än den form man gifvit frågan, ty det tillhörde konungen i främsta rummet att tillse lämpligheten af en dylik förändring, och borde man icke genom att nu fatta något beslut, gå det förslag i förväg, som vore att vänta. Hr Silfverstolpe talade för afslag, hvaremot frih. Cederström yttrude sig för bifall till betänkandet, liksom hr af Klint, hvilken upplyste att han deltagit i öfverläggningarne inom utskottet, samt redogjorde för frågans ställning. Efter att hafva varit föremål för behandling vid flere riksdagar, hade den vid en af dem föranledt en underdånig skrifvelse. Helst skulle tal. önskat att motionen nu ej blifs vit väckt, ty han liksom öfriga utskottsleiamöterna hade haft sig väl bekant, att ett kungligt förslag, ehuru upprättadt på andra grunder, vore under pröfning. Men då så skett, hade utskottet omöjligt kunnat behandla frågan annorlunda än det gjort. Hvad anginge den anmärkning, att utskottet öfverskridit gränserna för sin befogenhet, hänvisade tal. till utskottsbetänkandet, som tillstyrkte anordningen, utan att dock ifrågäsätta någon minskning i kavalleriets nuvarande styrka.4 Hr O. v. Knorring och grefve C. G. Mörner talade för afslag. Grefve af Ugglas ansåg att rsan gjorde rättast i, att då ett kongligt förslag i ämnet vore att vänta, afbida detta samt ej genom något nu fattadt beslut afklippa all vidare pröfning af saken, hvarföre han föreslog äterremiss med uttryckt önskan att utskottet skulle låta frågan hvila, tilis man erhållit visshet om något sådant förslag vore alt motse vid innevarande riksdag. Med den sista tal. instämde frih. C. H. Cederstrim samt frih. A. C. Raab, som tillkännagaf, att han på grund deraf att Smålands regemente hade en allt för stor utsträckning och att provinsen vore långt mindre lämplig för ett kavalleriregemente än Östergötland, ernat bifalla betänkandet, men nu i stället instämde med grefve af Ugglas i hans åsigt, att det bordetill utskottet återremitteras i atbidan på det kongl. förslaget. Betinkandet afslogs med 58 röster mot 57. Samma utskötts betänkande n:o 22, afstyrkande väckt motion om organiserandet af en representation för häradet, framkallade en liflig debar, under hvilken frih. af Ugglas och Rappe, hr 7701. felt, v. Koch och Lagergren samt grefve Viljencrants med mycken ifver kämpade för motionen. Skälen, som anfördes, voro hufvudsakligen att en hängd angelögenheter funnss som tillhörde häradet uteslutande och byarken kunde blifva föremål för landstingets behandling eller der afgöras; att det var nödigt att få en form för häradets gemensamma beslut, så att icke, såsom nu är fallet, en ringa minoritet, ofta endast utgörande en socken cller några få personer, kunde motsätta eller undandraga sig beslutet; att motionen ej innebure någon förändring i de antagna kommunallagarne, utan endast ett tillägg, nödvändigt och behöfligt för att komplettera des samma, så framt kommunalväsendet skulle medföra det gagn, som man dermed åsyftat. Häradet vore dessutom en institution, som sedan uråldriga tider var rotad i folkets vanor och tänkesätt, hvarföre denna institution ej kunde? rubbas eller förändras. Mot dessa åsigter upyträdde her v. Troil, L.M. Nordenfett, P. RB. fersmeden och friherre Sprengiporten, samt visade vådan af, att genom en så ingripende förEndring som den ifrågavarande söka splittra och motverka de vid förra riksdagen antagna kommunallagarne, hvilka ännu j blifvit tillämpade. I utskottet hade endast en person reserverat sig mot betänkandet, hvaremot alla de öfriga ledamöterna varit ense om att någon sådan förändrin nu ej borde tillstyrkas, såsom varande skadlig för utvecklingen åf det lif och den Verksamhet, som man väntade sig af den nya kommunallagstiftningen, En ny beskattande myndighet, till dem som redan finnas uti kommunalstämman och landstinget, skulle lätt kunna göra kommunalinstitutionerna förhatliga och hela reformen iopopulär. Skulle det i framtiden visa sig beböfligt att erhålla en Syk representation, vore det då tids nog att vid taga förändringen, men tillsvidare kunde ju häradet, om ock med mera OMvägaz, sköta sina gemensamma angelägenhes ter som förut. Saken vore ännu icke mogen för denna ytterligare förändring, som man sökt gifva namn ef ett tillägg, men som i sjelfva verket ET ABA VLT NY Sör EKRAR VRNETRR ora nom fara af med dig. Men jag har inte hjerta till att vara sträng emot en vacker flicka. Se, det ligger i blodet hos mig och då lär det väl inte kunna hjelnas. Så mycket större skom är det för mig, säger jag dig — så mycket större skam för mig. Det förslag, som på ett så besynnerligt och hastigt sätt 2jordes Magdalen. öfverra