Aftonbladet – 7 januari 1863, sida 2

get land, hvilket allsicke är fallet. Helsingfors tidningars redaktion beledsagar också den insända uppsatsen med följande väl sagda ord: Vore det rätt, vore det grannlaga af oss att i närvarande stund till svenskarne yttra ett sådant ord? Ega vi väl rättighet till någonting som ens liknar en förmodan att den ädla nation, som sändt till 038 så rikliga gålfvor, för vår skull kunde glömma dem som i dess eget land kämpa med hunsern? De gåfvor, som sändas till oss från Sverge, äro också, såsom hvarje sinnei sitt hjerta borde känna, af en egen natur. Det är icke barmhertigheten, som der räcker ut allmosan åt den hjelplöse, det är broderkänslan, det är nationalvänskapen, som vill taga del i brodrens, vännens sorg och nöd. Så måste man uppfatta dessa svenska insamlingar. När man ser dem göras med sam ma ifver, med samma värme, snart sagdt på alla orter, inom alla klasser, öfver hela andet, från Öresund och ända högst upp not norden, när man ser t. ex. Stockholms åkare och bärare göra sig en högtid af att genom hufvudstaden transportera den säd, hvilken blifvit insamlad för Finland — då blifva de gåfvor, fom derifrån komma, någonting helt annat än almosor — de blilva någonting, som just kärleken, hedern och samvetet förbjuder en att stöta ifrån sig, om också med hvarje nytt sådant vänskapsbevis ökas bördan af en tacksamhetsskuld, som man icke vet när och huru den skall kunna återgäldas.4 are ERT FR