Aftonbladet – 5 januari 1863, sida 3

exemssannsosORIEReDEASOE Pen allmänna medborgerliga krigsbildningen. I det betänkande som landtförsvarskomiten nyligen afgifvit till regeringen om ordnandet af vårt landtförsvar har den äfven yttrat sig om sättet för åstadkommande af en allmän medborgerlig krigsbildning bland nationen Hvad som här föreslås är ej nylt — det är i flera fall detsamma som redan Ling på sin tid yrkade — men såsom ett tecken bland flera till huru man äfven inom militära kretsar börjar alltmera erkänna nödvändigheten af ett verkligt nationalförsvar är detta förslag af ej ringa betydelse. Vi meddela det härnedan, med uteslutande af den inledande historiken om folkbeväpningen i äldre tider: Kort efter införändet af vårt nya statsskick fingo vi ett slags beväringsförfattning, som visserligen uttalade grundsatsen om hvarje vapenför mans pligt att under vissa år deltaga i landets försvar, men genom den föreskrifna korta öfningen, bristen af kontroll å det vapenskyldiga manskapets befintlighet m. m., ganska svagt uttalade grundsatsen.. Den nya beväringsstadgan af 1860 har, genom längre öfningstid och genom flera bristers afhjelpande, gifvit grundsatsen mera vigt. Denna grundsats: hvarje vapenför mans vapenpligt under vissa år, är angelägen att upprätthålla, emedan detta är det enda säkra medlet att anskaffa manskap, hvarförutan ett folk icke kan försvara sig. Men grundsatsen är riktig äfven derför, att då landets försvar är en alla åliggande pligt, lägges denna på allas hjer-. tan, blir en allmän och den vigtigaste medborgerliga angelägenhet,! som, om den också icke. kan kalla alla under vapen, likväl hos alla bereder villighet till de stora uppoffringar af alla slag, utan hvilka ett ihärdigt försvar vore omöjligt, och hvilken sinnesstämning, lefvande hos ett helt folk, verkar lyftande och lifvande på de kämpande, folkets målsmän i striden. — Öfvertygelsen att landets försvar är ett allmänt -medborgerligt åliggande måste hos folket bereda en allmän medborgerlig krigsbildning, liksom denna måste genom vexelverkan å sin sida lifva och befästa nämnde öfvertygelse. Men denna krigsbildning kan i våra dagars samhällen, med arbetsfördelningen, välståndet och gemensamheten såsom medel för sina syften, icke vara densamma som i gamla tider, då samhällena blott afsågo att fostra män fir sig, med vapenäran till hufvudsyfte. I våra dagar måste den medborgerliga krigsbildningen, för att icke alltför tryckande tynga på den fredliga medborgareverksamheten, som går i civilisationens syfte, åtnöja sig med ett mindre mått af vapenfärdighet, och kan det äfven, då en ständig krigsstyrka på fredsfot underhålle3, såsom kärna för den fullrustade krigsfoten, hvilken organisation i våra dagar är ett samhällsbehof; ty ju större krigisk saft denna kärna eger, desto mera fruktbringande blir denna i de unga friska telningar i hvilka den inympas. Men då krigisk bildning tages i en mera omfattande betydelse, som äfven innehåller moraliska sidor, så är vapenfärdigheten endast en del af den önskvärda krigsbildning, som den sanna medborgerligheten kräfver. Ännu vigtiare är den manliga karakter, det mod och den eslutsamhet, den villighet till stora uppoffringar i farans stunder, högsintheten att sätta fäderneslandet främst bland alla angelägenheter — ty allt detta är hvad som under ett krig lyfter medborgarens sinne och ökar slagen i folkets hjerta. Många moral:ska medel kunna härtill verka, hvilka icke tillhöra området för detta yttrande. Hit hörer blott att bestämma de yttre medel och inrättningar, som verka i denna åsyftade riktning. Här bör således afses hvad som kan göras för medborgerlig krigsbildning: Före beväringsåldern. Under beväringsåren. Efter desamma. En allmän medborgerlig krigsbildning, så vidt en sådan under nuvarande utbildade samhällsskick är möjlig, bör grundläggas genom ungdomens fysiska uppfostran, hvilken äfven är dess militäriska, till helsa och krafter, till dristighet, beslutsamhet och sinnesnärvaro. Detta är det förnämsta. Härtill bör komma den allmänna vapenfärdighet, som, i ungdomen lätt inhemtad, ingen bör vara alldeles utan, äfven innan han ställes i de led, dit lagen vid ynglingsårens utgång kallar honom. Lyckligtvis ega vi i våra dagar, och företrädesvis i vårt land, ett uppfostringsmedel, som på ypperligt sätt bibringar den helsa och de roppskrafter samt de sinnesegenskaper, hvilka, för medborgaren dyrbara, äro krigarens förr sta och således utgöra det högsta gemensat underlaget för bådas uppfostran. Om millioner härtill fordrades, vore ingen summa pä ett I budget mera produktiv och välsignelsebringar. de: i ungdomens lifskraft, i mannens ökade arbetsförmåga, i hela folkets friskare lefnadskänsla. Gymnastiken, rätt förstådd, i lämplig omfattning, samt i den militäriskt bestämda form, som är ordningsoch hörsamhetsbildande, börlägzas till grund för den medborgerliga krigsbildningen, så att den erforderliga vapenfärdigheten blir för krigsbildningen tillämpade gymnastiska öfningar. Det är klart att skolorna, der ungdomen är under uppfostringsåren samlad, erbjuda för gymnastiken såsom uppfostringsmedel ett tillfälle, som staten aldrig kan till sin betydelse nog högt uppskatta. Det är ingalunda för mycket att säga: att grunden till vårt försvar skall här läggas, liksom grunden till hela vår nationalkraft 1 allmänhet. Beklagligen saknar ännu halfva antalet af rikets elementarskolor både gymnastikplatser och lärare, ehuru rikets ständer anslagit löner åt alla de sednare. Ehuru stadsbobarnen i elementarskolorna, nom den mera instängda luft hvaruti de lefva och det mera stillasittande lif de föra, skulle kunna anses hafva mera behof af gymnastik än landsbobarn, hvilka föra ett naturligare och i allmänhet rörligare lif, så bör likväl gymnastiI ken ingalunda anses för ett blott helsobringande medel, utan lika mycket för sinnet och modet lifvande, och det vore således ett väsentligt föri